# ID: svediakorp-gov467266
# author: Hans Winkler, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 944
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Europeiska unionen har en lång tradition av solidaritet med det palestinska folket, vilket även gäller alla unionens institutioner, inte minst Europaparlamentet.
Tidigare har vi alltid varit eniga om de grunder och principer som har avgjort hur denna solidaritet med det palestinska folket – och EU: s Mellanösternpolitik – ska vara utformade.
Dessa principer har byggt på Israels rätt att existera inom säkra och erkända gränser, och på det palestinska folkets rätt till självbestämmande.
Med hjälp av den så kallade Osloprocessen och färdplanen har man börjat arbeta för att ge denna självbestämmanderätt en praktisk gestaltning i form av en oberoende palestinsk stat som existerar sida vid sida med Israel.
Europeiska unionen har följaktligen kraftfullt tagit ställning för tvåstatslösningen och för dessa principer i alla sina politiska åtgärder, och EU har gett sitt bistånd i enlighet med detta.
Dessa principer gäller fortfarande, och rådet anser att fredsprocessen endast kan lyckas om den genomförs i samklang med dessa principer.
Låt mig gå igenom dem igen.
Parterna måste för det första tydligt förklara att de avstår från alla former av våld som en lösning på konflikten, och att de i stället inleder en process av djupgående förhandlingar.
För det andra måste Israels rätt att existera erkännas, och slutligen måste även de åtaganden som ingåtts på grundval av den befintliga överenskommelsen, inklusive färdplanen, erkännas.
Det är dessa principer som styr rådets Mellanösternpolitik, och det är av detta skäl som Europeiska unionen kommer att fortsätta att stödja den fredspolitik som den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har valt, som valdes direkt och med en stor majoritet av folket.
Rådet har mycket nära följt händelseutvecklingen i Mellanöstern under de senaste månaderna.
Vi hoppades naturligtvis att den nyvalda palestinska regeringen skulle låta sig vägledas av de principer som jag har nämnt, och rådet har mycket nära observerat i vilken mån det har funnits några märkbara tecken på att man går i denna riktning.
I dag är det dock ett olyckligt faktum att vi inte ser något som talar för att Hamasregeringen är beredd att godta detta villkor för EU: s bistånd utan reservationer, och dess svar på självmordsbombningarna i Tel Aviv i början av förra veckan var inte heller något uppmuntrande tecken.
Samtidigt har rådet dock ett intresse av att fortsätta att ge bistånd till det palestinska folket och deras grundläggande behov.
Det som måste avgöra rådets – och även kommissionens – politik är å ena sidan de spänningar som har uppstått sedan det palestinska folkets val av en regering som inte bygger på de principer som EU betraktar som bindande, och vår strävan att inte överge dessa principer å andra sidan.
Jag vill klargöra att kommissionen har agerat mycket ansvarsfullt i detta avseende genom att vidta försiktighetsåtgärden att avbryta betalningarna och tillhandahållandet av tekniskt bistånd till den palestinska regeringen till dess att ett slutligt beslut har fattats.
Senaste gången EU: s utrikesministrar möttes i rådet enades de – efter en mycket allvarlig och grundlig diskussion – om att de direkta betalningarna till den palestinska myndigheten skulle avbrytas på obestämd tid, men att man samtidigt ska försöka upprätthålla tillhandahållandet av bistånd via icke-statliga och internationella organisationer för att man ska kunna fortsätta att tillgodose det palestinska folkets grundläggande behov, inte minst när det gäller hälsovård och utbildning.
De största givarna – och EU ger fortfarande mer än någon av dem – kommer även i fortsättningen att försöka upprätthålla biståndet utan att medlen går direkt till den palestinska regeringens institutioner eller distribueras av den palestinska regeringen.
Världsbanken har även genomfört en undersökning, inte bara av följderna av det minskade biståndet, utan även, och först och främst, av följderna av att den israeliska regeringen håller inne med palestinska tull- och skatteintäkter.
Rådet har, i ordalag som inte ger något som helst utrymme för missförstånd, krävt att den israeliska regeringen ska vidta åtgärder för att förbättra palestiniernas humanitära och ekonomiska situation, och särskilt att den ska återsända dessa tull- och skatteintäkter till den palestinska myndigheten, som utgör detta organs huvudsakliga inkomstkälla.
Vi måste naturligtvis fråga oss om det finns något alternativ till denna politik.
Med hänsyn till att Hamas är en organisation som finns med på listan över terroristorganisationer, och inte visar några som helst tecken på att erkänna de grundläggande principer som jag har hänvisat till, är vi övertygade om att EU inte har något annat val än att tillämpa strategin att avbryta direkta betalningar till denna regering, även om man får hoppas att detta endast kommer att bli en tillfällig åtgärd.
Frågan om att den nya palestinska regeringen måste dela vår åsikt om de grundläggande principer som är absolut nödvändiga för att fredsprocessen ska lyckas kommer att vara en prioritering även i fortsättningen.
En tvåstatslösning utan en palestinsk myndighet som fungerar på demokratiska grunder är otänkbar till sin själva natur, och därför måste vi hoppas att den palestinska regeringen kommer att låta sig vägledas av dessa principer, både på medellång och längre sikt, och den måste arbeta och sända tydliga signaler som går i den riktningen.
Det är också viktigt att EU och världssamfundet intar en gemensam hållning, och Mellanösternkvartetten är en ytterst viktig del av detta, och det är viktigt att vi alla säger samma sak i våra förbindelser med den palestinska regeringen, och att vi säger det tydligt.
