# ID: svediakorp-gov467243
# author: Joost Lagendijk, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 652
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot!
Kärnfrågan i den här debatten är vad som nu är det bästa sättet att säkerställa att reformerna, särskilt på det rättsliga området och på området för kampen mot korruption och organiserad brottslighet, upprätthålls efter 2007.
Hur kan detta garanteras på bästa sätt, enligt kommissionen?
Vad anser vi?
Bör vi behålla 2007 som anslutningsdatum, eller bör vi trots allt skjuta på anslutningen till 2008?
Min grupp står fortfarande lika enad som tidigare i sitt stöd för vidare utvidgning av Europeiska unionen.
Om länderna på västra Balkan eller Turkiet skulle uppfylla kraven i framtiden skulle de som vi ser det väldigt gärna få ansluta sig till unionen.
Om vi väljer denna utgångspunkt finns det dock två möjliga svar på denna centrala fråga.
Det finns personer i min grupp som hävdar att vi just för att vi är så starkt positiva till denna utvidgning borde vara extra kritiska och kontrollera att länderna verkligen uppfyller kraven i inledningen av anslutningsprocessen, så att varken EU eller vår utvidgningsstrategi förlorar i trovärdighet.
Om vi sedan tittar på Rumänien och Bulgarien, och på alla olikheter mellan dessa två länder, måste vi dra slutsatsen att det för närvarande – jag måste säga detta – är ett flertal av de villkor som angivits som de inte uppfyller, och att vi med rätta är skeptiska till om de kommer att lyckas med detta om åtta månader, den 1 januari 2007.
Det är anledningen till att en del personer i min grupp anser det vara berättigat att behålla pressen på dessa länder in i sista minuten, till den 1 januari 2008, för att vi ska kunna säkerställa att alla länder uppfyller dessa krav.
Andra i min grupp, och till dessa hör jag, anser att det är en stor skillnad mellan Rumänien och Bulgarien.
Om vi tittar tillbaka på det senaste året i Bulgarien ser vi att reformerna äger rum på ytan, att genomförandet är begränsat, att reformerna införs i långsammare takt och att några avgörande sådana har genomförts först i sista sekunden.
När det gäller Rumänien är det å andra sidan uppenbart, inte bara för oss i parlamentet utan också – så verkar det i alla fall när man läser rapporterna – för många nationella och internationella icke-statliga organisationer och experter, att takten har ökat och att det verkligen görs konkreta framsteg, inte bara på papperet utan även i verkligheten.
Domare och allmänna åklagare känner sig äntligen fria från bördan av politiskt inflytande.
Det finns faktiska garantier för en oberoende kampanj mot korruption, och man har, lyckligtvis, tagit ett antal initiativ i fråga om fall av korruption på hög nivå.
Det är anledningen till att det också är berättigat att belöna dessa konkreta framsteg i Rumänien genom att säga att vi håller fast vid anslutningsdatumet 2007, men – och jag riktar mig till Annemie Neyts-Uyttebroeck – bara under förutsättning att det finns en stark övervakningsmekanism, inte i den allmänna betydelsen, som kommissionsledamoten föreslog, utan särskilt på områdena för rättssäkerhet, reform och kampen mot korruption.
Det är på dessa områden som vi anser att det är nödvändigt att övervaka den positiva utvecklingen också efter anslutningsdatumet, och vi anser att det bör bli finansiella konsekvenser om utvecklingen på dessa områden mot förmodan inte skulle upprätthållas.
Det budskap som vi härmed vill sända till EU: s folk, men också till kandidatländer som Kroatien och Turkiet, är att om man verkligen gör sitt bästa för att genomföra reformer kommer man som kandidatland att belönas för det.
Om man å andra sidan tror att EU kommer att se åt ett annat håll kommer man att bestraffas.
