# ID: svediakorp-gov467237
# author: Pierre Moscovici (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 742
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot!
Processen för Rumäniens och Bulgariens anslutning till Europeiska unionen har nu nått ett avgörande skede, nämligen det skede där våra institutioner måste fatta ett beslut om att bekräfta eller skjuta upp de två kandidatländernas anslutningsdatum, som är fastställt till den 1 januari 2007.
Efter det åsiktsutbyte som vi hade med Olli Rehn under plenarsammanträdet i april anser mina kolleger och jag att det skulle vara till hjälp om parlamentet kunde hålla sig informerat om, å ena sidan, kommissionens argument för fastställandet av det datum som gäller för de två ländernas anslutning och, å andra sidan, beskaffenheten hos den övervakningsprocess som ländernas reformer är och kommer att vara underkastade.
Ur denna synvinkel skulle Europaparlamentets roll samt föredragandenas roll och min egen som föredragande för Rumänien kunna vara tillsynsroller, som jag skulle beskriva som rationella och rättvisa och inom vars ram vi kommer att utnyttja våra kontrollrättigheter fullt ut.
Det är anledningen till att vi tre veckor före presentationen av kommissionens rapport om läget för reformerna i Rumänien och Bulgarien har enats om att ställa den här muntliga frågan, och att göra detta i den anda som Elmar Brok nyss talade om: vi vill absolut inte ge något förhastat omdöme om de två ländernas medlemskap, utan helt enkelt förverkliga – utnyttja – parlamentets rätt att underrättas av kommissionen om den senaste utvecklingen inom övervakningsprocessen.
Det är i denna anda av öppenhet som vi ställer den här frågan, som är inriktad på punkter som är föremål för stor oro och för ingående diskussioner, vilket bekräftas av de tidigare lägesrapporterna, i synnerhet på de avgörande områdena rättsliga frågor och kampen mot korruption.
Jag anser att vi inom ramen för det stöd som vi ger Rumänien under dessa månader av påskyndade reformer fastställer två betydelsefulla begrepp – graden och konsekvensen av förändringarna – men vi måste även i fortsättningen vara medvetna om att det inte finns något perfekt, politiskt system och att en betydande del av förändringarna redan har gjorts.
Faktum kvarstår att vi inte backar i våra beslut.
Det vi vill veta är fortfarande om kommissionen – och detta är verkligen en fråga av avgörande betydelse – har upptäckt någon påtaglig anledning till oro under de senaste månaderna som vi bör få reda på.
Jag vill inte föregripa rapporten – det är inte syftet med debatten – men jag vill säga att det utifrån min synvinkel inte verkar som om kommissionen har gjort någon sådan iakttagelse.
Det återstår uppenbart punkter som Rumänien bör fortsätta att arbeta på.
Men den nuvarande situationen i landet och det tal som Olli Rehn höll vid plenarsammanträdet i början av den här månaden – som var relativt optimistiskt i detta avseende – verkar inte yppa några större svagheter som borde åtgärdas på ett så radikalt sätt som att skjuta upp anslutningsdatumet.
Jag vill dessutom påpeka att ett sådant beslut skulle kunna få en skadlig effekt på de rumänska myndigheternas och befolkningens motivation till ett fortsatt hårt arbete med de omfattande reformprogram som redan har inletts, medan en anslutning – förutsatt, naturligtvis, att vi beslutar att den inte skulle utgöra någon risk – skulle göra det möjligt för dem att hålla sig kvar inom den rättmätiga cirkeln.
Enligt min uppfattning är det utifrån denna synvinkel som bestämmelsen om senareläggning måste övervägas.
Syftet är klart: den utgör ett antidot mot en påtagligt riskfylld situation.
Det skulle enligt min uppfattning vara riskfyllt att överanvända bestämmelsen om senareläggning eller att använda den för att ge uttryck för olika angelägenheter, som visserligen är mycket begripliga, men som kräver ett annat slags bemötande.
När det gäller mindre radikala angelägenheter är syftet med vår muntliga fråga att belysa de andra skyddsklausulerna, som är av en helt annan karaktär och mycket mindre dramatiska.
De erbjuder möjlighet till en kontinuerlig och mer flexibel övervakning under de första tre åren efter Rumäniens anslutning till Europeiska unionen.
Det skulle då vara upp till de rumänska myndigheterna att ta upp de olika angelägenheter som skulle kunna återstå i förhållande till särskilda punkter, medan man samtidigt skulle få beakta två avgörande punkter: inte bara respekten för den rumänska suveräniteten, naturligtvis, utan också de krav som en anslutning till Europeiska unionen för med sig.
