# ID: svediakorp-gov467227
# author: Hans-Gert Poettering, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 714
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Den olycka som inträffade för exakt tjugo år sedan i den västra delen av dåvarande Sovjetunionen var den första europeiska miljökatastrof som påverkade hela kontinenten, och ett av våra ansvarsområden i dagsläget är att se till att den förblir den enda.
En dag som denna berörs vi djupt av offrens och deras familjers öde i denna tragedi, av arbetstagarna i kärnkraftverket och räddningsarbetarna som offrade sina liv för att rädda befolkningen från något värre, av dem som levde i den omedelbara närheten och de som senare, direkt eller indirekt, skulle falla offer för radioaktivt nedfall, bland dem många barn, vilka drabbades särskilt hårt av effekterna.
Ett område på ungefär 40 000 kvadratkilometer, vilket på ett ungefär motsvarar Belgiens yta, är så kraftigt smittat av radioaktiv strålning att det kommer att vara obeboeligt och oanvändbart för jordbruk under många årtionden framöver.
Jag blev just påmind om att explosionen i detta kärnkraftverk inte inträffade då det användes i civilt syfte, utan medan det utfördes militära experiment där.
För oss i dag gäller det att diskutera hur diktaturer hanterar kärnenergi; namnet Tjernobyl måste utgöra en varning.
Det måste tyvärr ännu i dag sägas att inställningen hos de dåvarande ansvariga i Sovjetunionen till de människor i drabbade städer och byar runt omkring den olycksdrabbade reaktorn till största del utgjordes av förakt.
Under de senaste tjugo åren har det gjorts mycket i varje hörn av världen för att hjälpa dem som drabbades av katastrofen och för att stödja människor som måste hantera dess efterverkningar.
De otaliga föreningar och institutioner som har utfört ett så utmärkt arbete på detta område förtjänar vår tacksamhet.
Offrens lidanden och det engagemang som många människor inom Europeiska unionen har uppvisat gör det fullständigt opassande att utnyttja denna årsdag för Tjernobylolyckan i politiskt syfte och som ett tillfälle för en debatt om styggelsen med atomenergi som sådan.
Det som är av avgörande betydelse är att kärnsäkerheten förbättras och garanteras.
Kärnkraftverket i Tjernobyl lades ned i december 2000.
Detta beslut välkomnades i denna kammare och av Europeiska unionen som ett stort bidrag till förbättrad kärnsäkerhet i Europa, och jag skulle vilja påminna kommissionsledamot Andris Piebalgs om våra konsekventa meriter när det gäller ett mycket gott samarbete med kommissionen.
Europeiska unionen har också spelat en viktig roll när det gäller att säkra olycksplatsen i Tjernobyl.
I december 1997 inrättades en fond för att skydda Tjernobylreaktorn, i syfte att skydda befolkningen och miljön från ytterligare radioaktiva föroreningar.
Både järnridåns fall och – i synnerhet – Europeiska unionens östliga utvidgning för två år sedan har bidragit till att göra användningen av atomenergi säkrare inom EU.
Genom att nio kärnkraftverk bestående av totalt 27 block med en liknande design som Tjernobyl var anslutna till nätet så sent som 2001, åtog sig de nya medlemsstaterna i anslutningsfördragen att avveckla dem under de kommande åren.
Det är oerhört viktigt att kompromissen om budgetplanen för 2007 – 2013 utnyttjas för att bidra till att skapa medel för att avveckla dessa befintliga anläggningar så snabbt som möjligt.
I stället för att nu låta dessa anslutningsländer sköta sig själva när det gäller att ta itu med de problem som härrör från Tjernobylolyckan måste vi agera i solidaritet med dem, och genom att göra så gör vi oss själva en tjänst.
Under åren har en hög säkerhetsstandard för kärnkraftverk införts inom Europeiska unionen, och det är nu dags för våra grannar att dela den medan vi samtidigt måste främja forskning inom reaktorsäkerhet ytterligare, och här kan de forskningsramprogram, som kammaren nyligen övervägde, utgöra ett viktigt bidrag.
Detta är en politik som vi vill fortsätta driva, och vi hyser oerhört stort hopp om att vi kommer att lyckas garantera en tryggad energiförsörjning utan att försvaga den hållbara utvecklingen eller miljöns välbefinnande.
Hur stränga säkerhetskraven än är – och de är helt rättfärdigade – så måste den fredliga användningen av atomenergi ses mot bakgrund av att trygga EU: s tillgångar, och det är med detta i åtanke som vi alla måste samarbeta.
