# ID: svediakorp-gov467226
# author: Andris Piebalgs, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 948
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle vilja inleda med att hylla de människor som miste livet och de samhällen som skadades i Tjernobylkatastrofen.
Från den lettiska pressen känner vi till att många människor ännu i dag alltjämt lider av följderna.
Lettland drabbades inte direkt, men vi har 6 000 personer som arbetade med röjningsarbete.
I dag är hälften av dem invalidiserade och 500 har dött.
Jag hade mycket nära personlig kontakt med Tjernobyl.
Den dag då haveriet inträffade var jag ute i en kajak i Ukraina, och jag blev informerad först två dagar senare när en ortsbo frågade mig om jag hade hört om olyckan i det närliggande kärnkraftverket.
Min andra kontakt med olyckan var genom min svåger, en vanlig man som inkallades för att hjälpa till med röjningsarbetet efter Tjernobylkatastrofen.
På 20-årsdagen av Tjernobylolyckan förenar sig Europeiska kommissionen med Europaparlamentet i en djupgående betraktelse av olyckans följder och i synnerhet av den lärdom som dragits.
För det första har Europeiska unionen tillhandahållit viktigt ekonomiskt bistånd sedan 1991 för att förbättra kärnsäkerheten i Ryssland, Ukraina, Armenien och Kazakstan, vilket även omfattar konsekvenserna vid själva Tjernobylanläggningen.
Gemenskapen har givit mer än en halv miljard euro bara till Ukraina som stöd för kärnsäkerhetsprojekt, däribland stöd till fonden för inkapsling av Tjernobylreaktorn.
Som en åtgärd för att fortsätta EU: s åtagande har kommissionen också föreslagit ett instrument som ska förstärka kärnsäkerheten utanför Europeiska unionens gränser under perioden 2007 – 2013, med en föreslagen budget på 500 miljoner euro.
För världssamfundet var Tjernobylolyckan en vändpunkt, som ökade medvetenheten om behovet av regler och gemensamma normer för att minimera riskerna för en olycka, och även när det gäller förberedelser för en omedelbar reaktion vid en eventuell nödsituation som medför risk för strålning.
Ett antal internationella konventioner undertecknades inom ramen för Internationella atomenergiorganet som återspeglar världssamfundets reaktion i olyckans kölvatten: konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka, konventionen om bistånd i händelse av kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen, konventionen om kärnsäkerhet, konventionen om fysiskt skydd av kärnämne, samt konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall.
Europeiska atomenergigemenskapen och medlemsstaterna är avtalsslutande parter i alla dessa konventioner.
På EU-nivå skulle jag vilja påminna om att i kapitlet i Euratomfördraget om hälsa och säkerhet tillhandahålls skydd av både arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot den fara som radioaktiv strålning utgör.
Genom fördraget åläggs medlemsstaterna och verksamhetsutövare att ge kommissionen regelbunden information om anläggningar och kärnmaterial som de besitter.
Dessutom återspeglas de lärdomar som vi kan dra av Tjernobylolyckan i sekundärlagstiftning.
Denna omfattar livsmedelslagstiftning: kort efter olyckan antogs det begränsningar för viss jordbruksimport, och vissa gränskontroller tillämpas fortfarande i dag.
Om det någonsin skulle behövas finns det en gemenskapsmekanism som kommer att medge ett omedelbart fastställande av föroreningsnivåerna för livsmedel och foder.
För det andra finns det en sekundärlagstiftning om krisplanering: det är en skyldighet att de nödvändiga krisplanerna ska utarbetas på nationell och lokal nivå, inbegripet inom anläggningarna, och att krisgrupper ska finnas på plats.
Medlemsstater måste samarbeta när det gäller krisplaneringen och förmågan att reagera vid en krissituation.
För det tredje finns det sekundärlagstiftning om information vid en eventuell nödsituation som medför risk för strålning: ett gemenskapssystem har inrättats för tidigt informationsutbytet i händelse av en nödsituation som medför strålningsrisk.
Samtliga medlemsstater, Schweiz, Bulgarien, Rumänien och Turkiet deltar i denna mekanism.
Dessutom har samtliga medlemsstater genomfört ett nätverk av anläggningar på sina territorier för att övervaka de radioaktiva nivåerna i miljön.
Det var denna typ av utrustning i de nordiska länderna som detekterade Tjernobylolyckan långt innan den upptäcktes av myndigheterna i Sovjetunionen.
Information till befolkningen omfattar förhandsinformation till människor som bor nära kärnkraftverk och skyddsmekanismer som ska finnas tillgängliga för den befolkning som drabbas vid ett sådant krisläge.
Europeiska unionen har tillhandahållit ett finansiellt stöd för att uppgradera driftvillkoren för ett antal kärnkraftverk inom Europeiska unionen.
De reaktorer där tillräcklig uppgradering inte kunde genomföras kommer att bli, och har blivit, nedlagda.
Den stegvisa nedläggningen av kvarvarande reaktorer i Ignalina, Bohunice och Kozloduy är en överenskommelse från förhandlingarna om anslutning till Europeiska unionen.
De kommer att läggas ned, och vi kommer att ge de berörda länderna finansiellt stöd.
Sedan 1986 har Europeiska unionen gjort betydande framsteg, särskilt på säkerhetsområdet, samt när det gäller strålningsskydd och försvarsberedskap vid krisläge.
Kommissionen skulle ännu en gång vilja tacka parlamentet för dess stöd till EU: s roll inom kärnkraftssäkerheten, som uttrycktes i resolutionen av den 15 mars 2006 om Lissabonstrategin.
I denna resolution påminner man om att EU besitter globalt erkänd expertis på kärnenergiområdet, och man noterar att denna expertis bland annat hör samman med produktionsanläggningarnas effektivitet och kvalitet samt avvecklingar.
Det är också värt att lägga på minnet att rådet upprättade en arbetsgrupp för kärnsäkerhet i juni 2004, som ska utarbeta en slutlig rapport i slutet av detta år.
Parlamentet är också medvetet om att kommissionen har lagt fram särskilda lagstiftningsförslag med avsikt att ge unionen gemensamma regler om kärnsäkerhet, säker hantering av förbrukat bränsle och radioaktivt avfall samt avvecklingsfonder.
Dessutom kommer kommissionen att göra allt man kan på forsknings- och utvecklingsområdet för att bidra till att finna en hållbar lösning på frågan om radioaktivt avfall.
Än en gång vill jag tacka parlamentet för dess stöd, och jag tackar er för er uppmärksamhet.
