# ID: svediakorp-gov467192
# author: Michał Tomasz Kamiński (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 466
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Mitt parti och jag har alltid stött och stöder fortfarande de västerländska demokratiernas intervention i Irak för att försvara grundläggande värden och grundläggande mänskliga rättigheter.
Eftersom jag stöder Förenta staternas och de andra demokratiska staternas intervention i Irak måste jag säga att det är med stor oro och sorg jag lyssnar på antydningar om brott mot de mänskliga rättigheterna av en regering som antogs vara demokratisk och som skulle ha gett Irak demokrati.
Vi befinner oss faktiskt i en olycklig situation om vi efter att ha störtat Saddam Husseins diktatur fortfarande får se kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Irak.
Även om jag inte håller med många av talarna före mig och ogillar användningen av ordet ” invasion ” för att beskriva vad som hände i Irak, är det just därför jag i detta fall måste medge att vi bör agera gemensamt här i parlamentet och tydligt kräva att både de västerländska demokratierna och den nya demokratiska regeringen i Irak ska respektera de mänskliga rättigheterna.
Det är nämligen bara respekten för de mänskliga rättigheterna som kommer att legitimera de aktioner som även mitt land stödde, oavsett vilken regering som har suttit vid makten vid det aktuella tillfället.
Jag vill också mycket tydligt säga att det är berömvärt att parlamentet har funnit styrkan att uppträda till försvar för en kristen minoritet.
Vi måste också inse att kristna inte bara förföljs i Irak utan runtom i världen, och vi som européer bör uppträda till försvar för den befolkningsgrupp som talaren före mig nämnde.
I Europa av i dag, och särskilt inom Europeiska unionen, är minoriteternas rättigheter garanterade.
Religiösa minoriteter, muslimer och alla andra minoriteter som man kan föreställa sig och som finns på vår kontinent har sina rättigheter garanterade.
Det är normen och det är en del av de landvinningar som EU representerar.
Det är också ett uttryck för den europeiska civilisationens nuvarande tillstånd.
Just därför har vi rätt att kräva mänskliga rättigheter för de kristna.
Det som händer i Irak drabbar ett mycket gammalt folk från regionen, och detta är särskilt viktigt att påpeka.
Det är ett folk vars kristna och etniska rötter, som är oupplösligt förbundna med irakisk mark, är djupt förankrade i historien.
Det är inte ett invandrat folk, de är inte några inkräktare.
De är ursprungsbefolkningen i dessa områden.
Som så ofta är fallet här i parlamentet innebär resolutionen en kompromiss som stöds över partigränserna.
Jag hoppas att vi i resolutionen på ett lika otvetydigt sätt både kommer att kräva att den nya irakiska demokratiska regeringen ska respektera de mänskliga rättigheterna och att alla invånare i Irak ska garanteras religiös frihet.
