# ID: svediakorp-gov467191
# author: Bernd Posselt (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 548
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag måste redan från början säga att jag anser att det är en skandal att Tobias Pflüger inte hade ett ord att säga om den svåra situationen för de kristna i Irak, även om detta kanske är förståeligt om man betänker att hans parti fortfarande lever av pengarna från en annan stat där de kristna utsattes för svår förföljelse, nämligen DDR.
Jag måste ändå tala om för honom att det finns många punkter där jag håller med honom.
Jag kritiserade – och jag kritiserar fortfarande – öppet interventionen i Irak och jag anser att vi på ett mycket objektivt sätt måste bedöma vad den har lett till.
Det huvudskäl för denna intervention som anfördes av dem som försökte rättfärdiga den var att det var nödvändigt att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna under Saddam Husseins brutala regim.
Det har faktiskt skett en del förbättringar, men tyvärr måste vi notera att ett antal förhållanden också har förvärrats.
Det som bör nämnas först av dessa förhållanden är mycket viktigt: interventionen ledde till att man rubbade den mycket komplicerade etniska balansen i en konstlad stat som skapades av kolonialmakterna efter första världskriget, och att ingen har någon aning om hur man ska skapa en lämplig stat i Irak.
De som har drabbats hårdast av allt detta är de mindre talrika folken och särskilt de små minoriteterna som till exempel assyrierna och andra små etniska grupper.
Jag är verkligen förvånad över att så många här i parlamentet finner det så svårt att tillvarata de kristnas rättigheter och tala till deras försvar.
Här finns en minoritet som förföljs för sin kristna tros skull.
Vem ska föra deras talan om inte detta vårt Europa, vars invånare till 85 procent är kristna?
Vi här i parlamentet måste visa solidaritet med alla dem som förföljs, med alla vilkas mänskliga rättigheter kränks, men det borde finnas något slags naturligt band mellan det huvudsakligen kristna Europa och de mycket gamla kristna minoriteterna i denna region, som har haft en mycket svår historia och som drabbas särskilt svårt av de instabila förhållanden som råder i dag.
De förföljs därför att de är kristna, och deras förföljare är extremistiska element som missbrukar islam av politiska skäl för att underkuva och förslava de minoriteter som de inte tycker om, vilket Baroness Nicholson of Winterbourne formulerade på ett så utmärkt sätt.
Det är en politiserad islam som förföljer dessa minoriteter.
Vi har all rätt att vara kritiska mot förhållandena i fängelserna.
Efter att vi har störtat en diktatur och när vi nu håller på att bygga upp demokrati och rättssäkerhet – ett mål som jag stöder och som behöver massor av stöd från EU – måste vi ha klart för oss att vi sedan måste vara villiga att bedömas enligt lämpliga kriterier.
Situationen för fångarna och rättssystemet är de första stegen på vägen till en fungerande rättsstat, och detta gäller särskilt de fängelser som sköts av andra än av irakierna själva.
När allt kommer omkring måste man säga att de mänskliga rättigheterna är oförytterliga, och att blunda är inte något effektivt sätt att försvara de mänskliga rättigheterna.
