# ID: svediakorp-gov467169
# author: Frederika Brepoels (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 408
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Ända sedan Europeiska unionen inledde anslutningsförhandlingar med Turkiet har vi varje vecka fått rapporter om våld och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och detta är ett faktum.
Ni gav oss en lista, men jag vill uppmärksamma er på att de åldriga föräldrarna till Kurdiska institutets ordförande i Bryssel har mördats på ett brutalt sätt även om de andra offren naturligtvis inte bör glömmas.
Kommissionsledamot Olli Rehns första reaktion var att bekräfta sin tilltro till de turkiska myndigheterna, en inställning som jag finner något egendomlig eftersom alltmer tyder på att just dessa myndigheter spelade en aktiv roll i detta.
Jag vet inte om ni har sett människorättsorganisationen IHD: s rapport om morden på paret Ferho, eller om den rättsliga undersökningen av bombattentatet i Şemdinli.
Båda händelserna pekar i riktning mot den turkiska armén.
När en offentlig åklagare för ett par veckor sedan ville undersöka om den biträdande arméchefen, som också förväntas bli arméchef, var direkt inblandad inlade armén omedelbart sitt veto.
Det är alltså dessa myndigheter Europeiska kommissionen har blind tilltro till.
Jag måste säga, herr kommissionsledamot, att dessa händelser på ett tydligt och smärtsamt sätt visar att Turkiet inte alls eftersträvar en fredlig lösning av konflikten med kurderna.
Turkiet vägrar helt enkelt att erkänna att de turkiska kurderna har kulturella och demokratiska rättigheter till självbestämmande.
Ett land som förvägrar 15 miljoner medborgare alla politiska och kulturella rättigheter är inte vad jag skulle kalla en demokrati.
Och som jag ser det kan ett land vars myndigheter är aktivt inblandade i allvarliga kränkningar av mänsklig och internationell rätt inte heller beskrivas som en konstitutionell stat.
Om vi bortser från denna verklighet och inte sänder ett kraftfullt budskap från EU gör det oss till medbrottslingar.
Jag vill verkligen gärna veta vad kommissionen avser att göra i detta avseende.
Kommer kommissionsledamot Olli Rehn äntligen att infria sitt löfte och låta skyddet av minoriteterna ingå i associeringsavtalet eller kommer han inte att göra det?
Jag anser att ett mycket viktigt steg skulle kunna vara att Europeiska unionen gör vad Turkiet inte gör, eller vägrar att göra, nämligen att inleda en direkt och strukturell dialog om denna fråga med företrädare för den kurdiska befolkningsgruppen i Turkiet.
Jag skulle vilja höra er uppfattning om detta.
