# ID: svediakorp-gov467087
# author: Glenys Kinnock (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 539
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill tacka Thierry Cornillet för hans utmärkta och omfattande betänkande, där alla frågor som togs upp i debatten i morse behandlades.
Om man har följt vår gemensamma parlamentariska församling ett antal år, vilket jag har gjort i ungefär 12 år, har man fått se en väldigt uppmuntrande ökning av självförtroendet, mognaden och till och med av behandlingen av frågor som rör handeln och den politiska dialogen, som vi ser som väldigt viktig.
Någon sa att allting i Afrika var fruktansvärt och att ingenting blev bättre.
Vi kan nog inte ställa upp på det uttalandet.
Visst finns det begränsningar, men vi är där och arbetar med parlamentariker efter Cotonou-avtalet på ett unikt sätt.
Det finns ingen annan församling för nord och syd som vår, som har samma möjlighet att arbeta med förvaltning, demokrati och mänskliga rättigheter, så det är vad vi gör.
När det gäller Europeiska utvecklingsfonden (EUF) vill jag bara kortfattat säga att vi är oroliga och vi hade en debatt vid sammanträdesperioden i Bryssel för några veckor sedan.
Många av oss är oroade över situationen i de utomeuropeiska länderna och territorierna i samband med EUF.
Vi oroas över att Östtimor inte har tillåtits ansluta sig till AVS – EG-gemenskapen, och vi har flera andra frågetecken.
Vi förundras alltid över de administrativa kostnaderna på 3 eller 4 procent.
Jag förstår inte varför kommissionen måste betala sig själv för det arbete man utför.
Jag tycker att det är ganska märkligt.
Låt mig kort tala om socker, en fråga som kommissionsledamoten ju har varit direkt inblandad i.
Till helgen reser jag till Afrika, till Swaziland och Mauritius, för att än en gång se över sockerfrågorna i dessa länder.
Kommissionsledamoten måste vara medveten om att de belopp som nu är budgeterade, från 130 miljoner euro till 170 miljoner euro 2013, är betydligt lägre än vad kommissionsledamoten hade lovat, nämligen 190 miljoner euro.
Min egen regering talade om 230 miljoner euro.
De kommer att få 1,1 miljard euro vid årsslutet 2013 i slutet av budgetplanen.
Hur kan detta anses förståndigt?
Vi uppmanar kommissionsledamoten att se över detta och försöka få det att fungera bättre.
Sluta med att skjuta upp denna fråga och öka istället beloppen i budgetkategorin för dessa länder.
Frågan gäller inte bara arbetstillfällen inom sockerindustrin, vilket kommissionsledamoten måste känna till eftersom vi bråkade tillräckligt om det i EU, utan också övrig utveckling som är beroende av och som ökar kring den anställningskällan.
Uppehället för tusentals och åter tusentals står på spel i de 18 sockerprotokollsländerna.
Ni kan lita på att vi kommer att fortsätta att ta upp den här frågan i den gemensamma parlamentariska församlingen.
Vårt arbete pågår.
Våra utskott gör ett bra arbete och jag tror att vi lugnt kan säga att den gemensamma parlamentariska församlingen bara kan växa sig starkare i framtiden.
Vi kommer att fortsätta att slåss för EUF, handel och andra frågor och prioriteringar som vi delar med övriga parlamentariker i den gemensamma parlamentariska församlingen.
