# ID: svediakorp-gov467083
# author: Marie-Arlette Carlotti, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 364
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Betänkandet från min kollega parlamentsledamoten Thierry Cornillet åskådliggör kvaliteten på det arbete som gjorts av den gemensamma parlamentariska församlingen under 2005.
Den gemensamma parlamentariska församlingen är ett permanent forum för politisk dialog som tenderar att bli ett instrument för förebyggande åtgärder, konfliktlösning och stöd för den demokratiska processen.
Den gemensamma parlamentariska församlingens roll är därför mycket värdefull i samband med Cotonouavtalet.
Den är ett unikt verktyg för dialog mellan nord och syd.
I framtiden måste den arbeta mer effektivt, särskilt när det gäller att hantera större krissituationer såsom den i Darfur, förutsatt att den får resurserna för att göra detta.
Detta är framför allt EU: s ansvar.
EU måste politiskt prioritera detta partnerskap med AVS-länderna, genom att respektera sina åtaganden i de pågående förhandlingarna om det belopp som ska tilldelas den tionde Europeiska utvecklingsfonden och genom att slutligen avstå från att ge med den ena handen och ta tillbaka med den andra, vilket sockerreformen har visat.
Låt oss slutligen, genom att ge den gemensamma parlamentariska församlingen den politiska respekt som den förtjänar, definitivt driva igenom det som fastställts i Cotonouavtalet, dvs. att församlingen ska mötas i EU i det land som innehar EU-ordförandeskapet.
Vi får inte välkomna våra AVS-partner på ett halvhjärtat sätt, eftersom detta skulle vara en uppenbart dålig politisk signal från vår sida.
Emellertid är detta också den gemensamma parlamentariska församlingens eget ansvar.
Den måste göra framsteg med sin reform och sina arbetsmetoder, och nästa steg i utvecklingen skulle kunna leda till att regionala konferenser hålls.
Detta mål skulle kunna sättas upp till början av 2007.
Avslutningsvis har vi som medlemmar i den gemensamma parlamentariska församlingen även ett politiskt ansvar, genom att till exempel avstå från separat omröstning, vilket inte bara skulle stå i motsats till den gemensamma parlamentariska församlingens gemensamma karaktär, utan också är det medel som numera alltför ofta används för att påverka resultatet av en omröstning.
Jag finner allt detta i Thierry Cornillets betänkande och därför anser jag att det utgör en färdplan för oss för 2006.
