# ID: svediakorp-gov467051
# author: Péter Olajos (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Enligt ett ordspråk som också används i mitt land kan pengar köpa allt utom god hälsa.
Samtidigt vet vi mycket väl att hälsa ofta tyvärr är en fråga om pengar.
Detta är förvisso sant när det gäller offentlig hälso- och sjukvård.
Detta är det problem vi står inför nu när Världshälsodagen i år uppmärksammar oss på bristen på vårdpersonal i hela världen.
Enligt WHO orsakas bristen av en underfinansiering av utbildning, lönenivåer, arbetsvillkor och förvaltningssystem för vårdpersonal i flera årtionden.
Dessutom kommer det förmodligen att bli en ökad efterfrågan på läkare i EU på grund av befolkningsutvecklingen.
Den totala bristen på pengar är bara en del av det problem som offentlig hälso- och sjukvård står inför.
Den andra delen är avsaknaden av uppskattning av vårdpersonalen i samhället och avsaknaden av prestige i yrket.
Antalet som utbildar sig till läkare och sjuksköterskor minskar ständigt eftersom deras genomsnittliga lön och sociala ställning inte motsvarar svårigheterna och betydelsen av deras yrkeskall.
Därför måste uppskattningen av offentlig hälso- och sjukvård återupprättas så fort som möjligt.
Vårdpersonalens migration är redan ett avsevärt problem.
Bristen på läkare i England åtgärdas delvis genom att man tar dit läkare från Ungern, där bristen i sin tur åtgärdas med läkare och sjuksköterskor från Rumänien, som i sin tur försöker ersätta dem med läkare och sjuksköterskor från Moldavien.
Och denna långa uppräkning kan fortsätta.
Det är uppenbart att problemet är allvarligare i utvecklingsländerna men det finns mycket att göra även i Europa.
En annan aspekt av problemet på löneområdet är det utbredda gratifikationssystemet i vissa medlemsstater.
Detta är både rättsligt och moraliskt oacceptabelt.
Det är förödmjukande för både patienter och läkare och det skapar också ytterligare ojämlikhet i den offentliga vårdsektorn.
Därför bör detta avskaffas snarast möjligt.
På det hela taget måste vi tillhandahålla mer pengar och skapa större uppskattning och tydligare villkor för att se till att vår standard inom den offentliga vården i EU inte försämras under de kommande åren utan i stället förbättras.
Jag hoppas att Världshälsodagen kommer att göra oss än mer uppmärksamma på detta område och föra oss närmare en lösning.
