# ID: svediakorp-gov467049
# author: Karin Scheele (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 534
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I övermorgon den 7 april är det Världshälsodagen, som i år tillägnas hälso- och sjukvårdspersonalen.
Detta är ett bra tillfälle att kräva rättvisa och bra arbetsvillkor för dessa arbetstagare och att uppmärksamma bristen på hälso- och sjukvårdspersonal.
När vi talar om rättvisa och goda arbetsvillkor så talar vi självklart inte bara om utvecklingsländerna, även om vi ägnar dem speciell uppmärksamhet, utan också om Europeiska unionen.
Särskilt den kommande debatten om arbetstidsdirektivet – som redan har nämnts idag – kommer att avslöja hur allvarligt Europeiska unionen och Europaparlamentet ser på frågan om rättvisa arbetsvillkor för människor inom detta område och det värde som ges offentliga tjänster och hälsovård av god kvalitet.
Bristen på sjukvårdspersonal är ett globalt fenomen som har flera orsaker: kommissionen redogör för detta, och detsamma sker i den resolution som vi kommer att anta i morgon.
Det har även diskuterats ingående att särskilt utvecklingsländerna – där de afrikanska länderna utgör det värsta exemplet – drabbas av den kompetensflykt som orsakas av rika länders rekryteringsmetoder.
Jag anser att man döljer en viktig punkt när det gäller bristen på sjukvårdspersonal.
Många länder sparar in på offentliga utgifter och följaktligen saknas också viktiga poster inom hälso- och socialtjänstsektorn – antingen är de vakanta eller inte inrättade överhuvudtaget.
Många predikar fördelarna med en nedbantad, nästan anorektisk, stat men de nämner inte dess effekter på hälsosystemets funktion.
Jag hoppas att ändringsförslag 6 kommer att antas av en majoritet i morgon så att vi får en heltäckande analys av bristen på sjukvårdspersonal i de olika länderna i världen.
Hälso- och sjukvården i utvecklingsländerna har också drabbats av de drastiska budgetnedskärningarna i den sociala sektorn på grund av olika makroekonomiska reformer, som strukturanpassningsprogrammen.
De internationella finansinstituten behöver ompröva sin politik, till exempel den att ständigt lägga tonvikten vid privatisering av verksamheter inom den offentliga sektorn i utvecklingsländerna.
Ändringsförslag 7 avslöjar en annan viktig orsak till bristen på sjukvårdspersonal och otillräckliga hälsoutgifter i utvecklingsländerna, i synnerhet i de afrikanska länderna.
Jag vill verkligen inte tona ned faktorer som korruption eller bristen på politisk vilja som har nämnts, men det är också sant att dessa länders externa skuldsättning kraftigt minskar deras möjligheter att avsätta tillräcklig resurser för den sociala sektorn och hälsovården.
Tre av de åtta millennieutvecklingsmålen är hälsorelaterade: att minska barndödligheten, förbättra mödrars hälsa och tackla hiv / aids.
Det internationella samfundet inklusive Europeiska unionen måste se till att tillräckliga ekonomiska resurser står till förfogande för att ta itu med hiv / aids.
Vi vet att enbart ett fåtal av de ekonomiska åtaganden som gjordes vid den internationella konferensen i Kairo om befolkning och utveckling i själva verket har förverkligats.
Vi vet också att hiv / aids-pandemin är mycket större än vad som då förmodades.
Det är viktigt att ge tillräckliga resurser till främjandet av reproduktiv hälsa, vilket också är anledningen till min vädjan om ett majoritetsstöd från kammaren för ändringsförslag 5.
Dessutom har Fiona Hall redan påpekat att hiv / aids-pandemin förtar effekterna av investeringar i flera av de afrikanska länderna.
