# ID: svediakorp-gov467045
# author: Gabriele Zimmer (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 615
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionsledamot! ” Samarbete för hälsa ” är ett förtjusande motto för Världshälsodagen, så länge som det också tas på fullaste allvar av alla dem som talar, producerar pressmeddelanden eller framför budskap med anledning av den 7 april.
I detta avseende vill jag stödja föregående talare.
Detta gäller särskilt hälso- och sjukvårdspersonalen, som Världshälsodagen 2007 är tillägnad.
Enligt min uppfattning måste Europaparlamentet också ta itu med problemet att ” samarbeta för hälsa ” och att kraven på bättre arbetsvillkor för hälso- och sjukvårdspersonalen inom Europeiska unionen inte tas på fullt allvar.
Det motsatta stämmer bättre.
Jag vill bara göra fyra påpekanden.
Det första är att debatten om arbetstidsdirektivet och om hälsovårdsreformer har försämrat och fortsätter att försämra arbetsvillkoren för hälso- och sjukvårdspersonalen.
Jag vill påminna kammaren om tvisten om erkännandet av jourtjänst som arbetstid som fortfarande pågår och den tyska sjukhuspersonalens strejk som har hållit på i flera veckor nu och förlamar flera tyska sjukhus, vilket också allvarligt försämrar vården för medborgarna.
Tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster begränsas eller försvåras för miljontals människor, och den varken förbättras eller skyddas på något som helst sätt.
Min andra anmärkning är att trots utvidgningen av Europeiska unionen och de växande hälsoproblemen har avsättningarna för hälso- och konsumentskydd i den budgetplan som antogs av Europeiska rådet i december 2005 skurits ner i jämförelse med den nuvarande perioden.
Min tredje anmärkning gäller vårens toppmöte mellan stats- eller regeringscheferna om Lissabonstrategin som hålls bara några dagar innan den årliga Världshälsodagen.
Där spelar hälsofrågorna endast en underordnad roll.
Det som debatteras är ökad konkurrens, större påfrestningar och stress för individen, faktorer som är väl kända för sina skadliga hälsoeffekter på majoriteten av befolkningen.
Med tanke på denna situation vill jag ta mig friheten att göra en fjärde anmärkning.
I förrgår inledde kommissionen ett offentligt samråd om skapandet av en europeisk försvarsmaterielmarknad.
Detta tydliggör den verkliga politiska betydelsen av dagens debatt om Världshälsodagen.
Vapen är ett tydligt sätt att förstöra hälsan.
I detta sammanhang vill jag dock även uppmärksamma den växande betydelsen av militära aspekter i utvecklingspolitiken, vars huvudsakliga syfte faktiskt är att förbättra folkhälsan i fattiga länder.
Jag anser att det finns tillräckliga skäl – och även tillräckligt material – för en debatt i syfte att förbättra hälsan hos EU: s medborgare och öka EU: s bidrag till en förbättring av världshälsan.
I samband med det vill jag också uttryckligen vädja om att man granskar den alternativa Världshälsorapporten,, som framför allt pläderar för utökning, kvalitativ förbättring och demokratisering inom folkhälsoområdet.
Den beskriver hälso- och sjukvårdspersonalen som livsnerven i hälsovården.
Därför är det inte kostnaden, kapitalet eller den tvivelaktiga produktiviteten som är av primär betydelse utan hälso- och sjukvårdspersonalens kvalificerade, ansvarsfulla åtagande.
Deras personliga förutsättningar, yrkeskunnighet och sociala kompetens samt deras åsikter och råd bör beaktas.
Av detta skäl föreslår jag ett offentligt samråd med hälso- och sjukvårdspersonal där man kan ställa följande frågor: Vad anser ni vara den vanligaste anledningen till sjukdom eller vad är särskilt skadligt för folkhälsan?
Vad är det som mest hindrar er från att utnyttja er sakkunskap maximalt till gagn för folkhälsan?
Vad anser ni behöver ändras i det politiska ramverket för att ni ska få möjlighet att arbeta bättre och kunna förbättra folkhälsan?
Sett ur ert perspektiv, vad bör Europeiska unionen göra för att öka bidraget till världshälsan, få bukt med hiv / aids och andra epidemier och bekämpa hälsoeffekterna av svält, vattenbrist och miljöförsämring?
