# ID: svediakorp-gov467039
# author: Kathy Sinnott, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 502
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
I EU har vi ett ökande behov av välutbildade engagerade läkare, sjuksköterskor, terapeuter och tekniker.
En åldrande befolkning, en allt större utbredning av sjukdomar och behandlingar av dessa innebär en större efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal.
Men vi får inte bara se på vårt behov av hälso- och sjukvård utan också på behoven hos dem som tillhandahåller den.
Vad de först och främst behöver är säkerhet.
Vi måste göra allt för att skydda dem från sjukdomar och olyckor, särskilt skador från nålstick och exponering för smitta.
Det är nästan en tradition att läkare och sjuksköterskor överutnyttjas, men trött och stressad personal är långt mer utsatt för faror.
Vaccin har en roll att spela i skyddet av hälso- och sjukvårdspersonal, men när vi ger mandat för immunisering av vår hälso- och sjukvårdspersonal måste vi också erkänna och ersätta dem som har drabbats av funktionsnedsättande biverkningar.
I Irland har vi kraftigt begränsat och begränsar fortfarande antalet unga irländare som utbildas inom medicin, vård, farmakologi och behandlingar.
När vi – vilket är oundvikligt – får personalbrist i vården löser vi problemet genom att hyra in personal från andra länder.
Nu har vi råd med det, och de skickliga yrkesmännen ger ett lyft till vår hälso- och sjukvård.
Våra sjukhus och vår hälso- och sjukvård är bemannad med personal från Indien, Filippinerna, Sydafrika och många andra länder.
Jag har fått höra från några av dem att de ser det som en stor möjlighet att arbeta i ett EU-land, men jag undrar om vi någonsin ägnar en tanke åt dem som blir kvar, särskilt de sjuka.
Rörligheten bland hälso- och sjukvårdspersonal är definitivt något som gagnar oss, men medan liv räddas i industriländerna går de förlorade i de mindre utvecklade länderna.
En zambisk statstjänsteman beskrev för mig de svårigheter som Zambia har att behålla läkare.
Dess regering skickar lovande studenter till EU för utbildning, men när utbildningen väl är avklarad så kommer de inte tillbaka eller när de gör det så blir de varse att deras mycket högteknologiska utbildning stämmer dåligt överens med arbetet i miljöer med lite utrustning och få läkemedel.
De ger sig av i frustration.
Vi måste ta itu med detta problem snarast.
Det för mig in på min sista punkt.
Jag skulle vilja fråga vilken rätt ledamöterna menar att vi har att fördöma en annan suverän nation på grund av dess vägran att finansiera projekt som landet inte står bakom.
Jag syftar på Förenta staternas politik gentemot Mexico City där man kräver att frivilligorganisationer, som ett villkor för att få stöd från Förenta staterna, inte får utföra eller främja abort som en familjeplaneringsmetod i andra nationer.
Genom att fördöma Förenta staternas sätt att fördela sitt utlandsbistånd förutsätts i ändringsförslag 5 ett mandat som parlamentet och unionen helt enkelt inte har.
