# ID: svediakorp-gov467037
# author: Marie-Hélène Aubert, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 479
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Om man har möjlighet att analysera de ofta flyktiga egenskaperna eller effektiviteten hos dessa världsdagar som ägnas en eller annan stor sak, blir slutsatsen följande.
De innebär en möjlighet för oss att å ena sidan belysa en dramatisk situation och bristen på sjukvårdspersonal i söder, en fråga som vi vanligtvis ägnar minimal uppmärksamhet, och att å andra sidan lägga fram förslag som ska tillämpas på kort, medellång eller lång sikt.
Därav behovet av att införa dessa hälsomål inom ramen för den fleråriga finansiella planeringen, vilket skulle göra det möjligt att öka förutsägbarheten för EU: s medel, något som är en allvarlig brist idag, och ge mer praktiskt stöd till nationella strategier för att öka antalet sjukvårdsanställda.
Man får dock inte glömma att det problem som vi diskuterar idag inte handlar om otur på grund av rena tillfälligheter.
Bristen på sjukvårdspersonal är istället resultatet av så kallade strukturanpassningsprogram som brutalt har drivits av de internationella finansinstituten och som har lett till att den offentliga hälso- och sjukvården och utbildningssystemen i flera länder har kollapsat.
Det är därför ganska skenheligt att 2006 tala om beslutsamhet att öka sjukvårdspersonalen under de kommande åren, samtidigt som den makroekonomiska politik som förts på annat håll har haft en skadlig inverkan på samma mänskliga resurser i över tio år.
Trots det välkomnar vi denna uppmärksamhet, hur sent den än kommer, kring det trängande behovet av att investera i personalresurser, utan vilka ingen utvecklingspolitik, hur välmenande den än är, kan genomföras.
Därför anser vi att Europeiska unionens åtgärder på detta område bör fokusera på tre punkter.
För det första, vilket redan har nämnts, det öronmärkta beloppet för hälsofrågor inom ramen för officiellt utvecklingsstöd, som för närvarande ligger runt fem procent.
Detta är sorgligt otillräckligt och framtidsutsikterna är inte alls särskilt uppmuntrande.
Det behövs minst 20 procent, inte minst för att täcka lönekostnaderna för utbildning och för alla de frågor som tidigare nämnts.
För det andra bör man sätta stopp för de budgetrestriktioner som tvångsmässigt införts av de internationella finansinstituten.
Här måste Europeiska unionen använda sitt inflytande, särskilt när det gäller lönetaket och rekryteringen till den offentliga sektorn.
Till sist krävs det etiska regler för att få slut på skandalen med en tudelad rekryteringsstrategi i norr i fråga om status och lön.
Sådan rekrytering som sker i flera av våra medlemsstater måste bekämpas och principen om ursprungsland måste avskaffas.
Avslutningsvis litar vi på att dessa generösa avsiktsförklaringar verkligen kommer att genomföras tack vare det fasta åtagandet ifrån EU: s institutioner och särskilt Europaparlamentet och tack vare den kampanj som frivilligorganisationer och EU: s civilsamhälle har dragit igång.
