# ID: svediakorp-gov467036
# author: Fiona Hall, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 459
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag välkomnar kommissionsledamotens sammanfattning av de komplicerade aspekterna av detta problem.
Världshälsodagen är ett bra tillfälle för begrundan.
Vi har millennieutvecklingsmålen och många avsiktsförklaringar från regeringar och parlament i hela världen, men tyvärr finns fortfarande en stor klyfta mellan retoriken och verkligheten där ute.
På alltför många ställen dör människor bara därför att det inte finns grundläggande medicinska resurser som kunde ha räddat deras liv till en mycket låg kostnad.
Jag ska bara nämna en plats: området runt ekvatorn i Demokratiska republiken Kongo, där dödstalen bland befolkningen är katastrofala, inte på grund av hungersnöd eller ens det närvarande våldet och osäkerheten, som i östra Kongo, utan enbart på grund av att medicinska resurser är obefintliga i detta vackra men otillgängliga skogsområde.
Vi måste verkligen titta närmare på kommissionens utgifter för hälso- och sjukvård och fråga varför en så låg procentandel av Europeiska utvecklingsfondens budget är öronmärkt för hälso- och sjukvårdssektorn, som Margrietus van den Berg just har pekat på.
Så är det trots att parlamentet har begärt att en femtedel av de sammanlagda utvecklingsfonderna ska gå till grundläggande hälso- och sjukvård och grundläggande utbildning.
Jag vill nu gå över till frågan om hälso- och sjukvårdspersonal.
Det är inte bara en fråga om otillräcklig finansiering: det är ett område där EU: s medlemsstater aktivt undergräver hälso- och sjukvården i utvecklingsländerna genom att stjäla deras utbildade medicinska personal.
Medlemsstater har undertecknat förbindelser om att inte aktivt rekrytera hälso- och sjukvårdspersonal från de fattigaste nationerna, men i praktiken hittar de vägar att kringgå dessa löften.
I Förenade kungariket har till exempel National Health Service, den allmänna hälso- och sjukvården, regler för rekrytering av sjukvårdspersonal, men de gäller bara för arbetstagare som rekryteras direkt av NHS.
Reglerna gäller inte för sjuksköterskor som rekryteras genom privata förmedlingar.
Förmedlingsjobben är ofta lågkvalificerade jobb, så dessa sjuksköterskor drar inte ens nytta av de specialistkunskaper de skulle kunna skaffa medan de är i Europa.
Resultatet är förödande.
I Swaziland finns ungefär 3 000 sjuksköterskor, och Swaziland utbildar ungefär 100 per år.
Upp till 80 sjuksköterskor per år ger sig dock av, enbart till Förenade kungariket.
Till det kommer det stora antal swaziländska sjuksköterskor som dör av aids: 300 stycken dog av aids åren 2003 – 2004.
Medlemsstaterna måste täppa till kryphålen i sina regler för rekrytering av hälso- och sjukvårdspersonal och få till stånd en effektiv planering för arbetskraften inom vården så att de inte längre frestas att stjäla utbildad personal från just de länder där man har ett så förtvivlat behov av bättre hälso- och sjukvård.
