# ID: svediakorp-gov467035
# author: Margrietus van den Berg, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 890
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionsledamot!
Så här inför Världshälsodagen är det ett nöje att tänka på Europeiska unionens insats för att uppnå millennieutvecklingsmålen.
Inte mindre än tre av dessa åtta mål handlar om hälso- och sjukvård, kampen mot sjukdomar som till exempel aids och malaria, minskad barnadödlighet och minskad dödlighet för mödrar i samband med graviditet och förlossning.
Världen, och i synnerhet Afrika, ligger verkligen långt efter på dessa områden.
Varje år dör över en miljon barn i världen i malaria, sex miljoner dör före sin femårsdag på grund av matbrist eller en obalanserad kost av dålig kvalitet och två till tre miljoner barn dör i sjukdomar som skulle ha kunnat förebyggas med vaccinering.
År 2005 dog en kvinna i minuten till följd av komplikationer i samband med graviditet och förlossning.
Flera gånger har kommissionen och medlemsstaterna lovat att ge högsta prioritet åt hälso- och sjukvården i utvecklingsländerna.
Trots alla dessa fina löften har de misslyckats att uppfylla och införliva dem i den årliga budgetplanen.
Inte ens fem procent av Europeiska utvecklingsfondens budget går årligen till grundläggande hälso- och sjukvård.
Detta går verkligen stick i stäv mot Europaparlamentets åtagande och önskemål att 20 procent av de totala utvecklingsfonderna ska gå till grundläggande utbildning och grundläggande hälso- och sjukvård.
Dessa ord måste följas av handling.
När vi beviljar budgetstöd måste vi dessutom bli mycket strängare när det gäller utgiftskriterierna.
Inget budgetstöd bör ges till de länder som inte är kvalificerade på grund av dåliga styrelseformer.
Där budgetstöd ges måste det inriktas på specifika sektorer, med andra ord tydligt riktas in på hälso- och sjukvården eller utbildning.
Det får heller inte råda något som helst tvivel om att pengarna verkligen går till hälsovård, vilka syften de finansierat och vilka resultat det gav.
En särskild procentenhet ska gå till kostnaderna för bevakning från ett särskilt övervakningsorgan.
Detta är vi skyldiga EU: s skattebetalare och mottagarländernas människor och parlament.
Finansieringen bör i själva verket inte enbart komma från EU: s program, utan det kan ofta vara effektivare om den sker gemensamt med organisationer som Världshälsoorganisationen, FN: s aidsprogram Unaids, UNFPA och globala initiativ som till exempel den globala fonden.
Europeiska unionen bör garantera finansieringen av projekt för sexuell och reproduktiv hälsovård som saknar medel sedan Förenta staternas president stoppat medlen till dessa projekt.
Detta står i skarp kontrast till de 12 miljarder som Förenta staterna investerar i en absurd kampanj för avhållsamhet före äktenskapet och trohet gentemot partnern.
Den amerikanska kongressen konstaterade idag att denna kampanj skapar förvirring och hämmar redan existerande kampanjer.
Många kvinnor och flickor har dött på grund av denna extrema politik.
Europeiska unionen kan inte och bör faktiskt inte tolerera detta.
Jag hoppas att mina kolleger i de andra politiska grupperna i parlamentet inte kommer att ställa sig på Bushs sida, utan snarare på de miljontals kvinnornas och flickornas sida.
Förutom att öka utgifterna bör vi också ta itu med hälso- och sjukvården i utvecklingsländerna på ett strukturellt och integrerat sätt.
Tillgång till grundläggande tjänster som till exempel hälso- och sjukvård är det viktigaste för de allra fattigaste, men denna tillgång är oftast ofullständig på grund av bristen på expertis och infrastruktur vid källan.
Vi bör därför investera i logistik och social infrastruktur, kunskapsöverföring och utbildning av lokal personal samt grundläggande utbildning.
Siktet ska vara inställt på att överföra grundläggande kunskap inom områden som hygien, rent dricksvatten och hälsosam mat.
Inte förrän det finns en grundläggande struktur kan fattigdomsrelaterade sjukdomar och andra onödiga dödsorsaker elimineras på ett verkligt strukturellt sätt.
I vår resolution gör vi rätt i att fokusera på att personalbristen inom sjukvården ofta beror på kompetensflykt, ett fenomen som innebär att de mest kvalificerade och erfarna läkarna och sjuksköterskorna bestämmer sig för att arbeta någon annanstans i världen.
Vi måste aktivt förhindra denna kompetensflykt genom att ingå avtal med sektorer och länder och främja cirkulär migration, där människor återvänder till sina hemländer efter en kort vistelse utomlands, genom att utbilda och överföra kunskap samt genom att skapa bättre arbetsvillkor.
Till sist hindrar korruption och dåliga styrelseformer i många länder att en stor del av de pengar som satsas på hälso- och sjukvård hamnar hos de allra fattigaste.
Studier har visat att i länder som till exempel i Tchad når endast 1 procent av de allmänna medel som satsas på hälso- och sjukvård fram till sin destination.
Detta leder mig fram till mitt eget betänkande om biståndets effektivitet och korruptionen i utvecklingsländerna som kommer att debatteras under morgondagen.
Goda styrelseformer och kampen mot korruption är väsentliga om vi ska uppnå millennieutvecklingsmålen.
Både givar- och mottagarländerna bör anstränga sig till det yttersta för att åstadkomma detta inom de närmaste åren.
I denna kammare kan jag inte nog understryka betydelsen av millennieutvecklingsmålen, speciellt för hälso- och sjukvården och utbildningen.
Det är nu absolut nödvändigt att fördubbla den budget som avsätts för detta.
På så sätt fördubblar vi chanserna för de allra fattigaste i världen, hjälper dem att ta sig ur sin fattigdom och bli friska.
Utrota fattigdomen!
