# ID: svediakorp-gov466947
# author: Charles Tannock, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 515
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag hade förmånen den 26 mars att observera det ukrainska parlamentsvalet på uppdrag av parlamentet och delegationen från min politiska grupp, PPE-DE-gruppen.
Vi anser alla att dessa val hölls på ett exemplariskt sätt.
Jag fick personligen uppfattningen att valen på många sätt var bättre utformade än i mitt eget land, Förenade kungariket.
För det första krävde ukrainska tjänstemän noggranna identitetskontroller av alla röstande, något som vi inte gör i Förenade kungariket.
För det andra hade vallokalerna genomskinliga förseglade valurnor av plast, över vilka officiella observatörer höll uppsikt allt eftersom de fylldes på under dagen, och dessa räknades på plats.
I mitt hemland är valurnorna av svart trä, inga observatörer tillåts i vallokalerna och våra valurnor transporteras av tjänstemän, men utan observatörer, till ett centraliserat rösträkningskontor.
Dessutom har Ukraina inga poströster, vilka i mitt hemland, Förenade kungariket, har pekats som föremål för fusk.
Det enda mindre problem vi påträffade, vilket speglade den stora entusiastiska uppslutningen av dem som ville delta i valet, var att vissa vallokaler var en aning överfulla.
Jag välkomnar också observatörs- och mediebevakningsrapporterna, av vilka det tydligt framgår att hela kampanjen fördes i en anda av öppenhet och rättvis tillgång till medier, både från regeringens och oppositionspartiernas sida.
Jag har alltid försvarat Ukraina som ett modernt europeiskt land som är berättigat att, i sinom tid och enligt artikel 49 i EG-fördraget, ansöka om EU-medlemskap.
Detta ligger fortfarande en bit fram i tiden, med tanke på den utvidgningströtthet som nu har infunnit sig och vissa medlemsstaters oro för att stöta sig med Ryssland.
Detta representerar vare sig min grupps hållning eller parlamentets hållning.
Inte desto mindre måste EU under tiden gemensamt göra mer för att erkänna att Ukraina har visat politisk mognad genom att till fullo respektera europeiska normer för demokrati, mänskliga rättigheter samt rättsstatsprincipen.
Vi måste nu belöna denna oåterkalleliga process.
En ny regering bildas nu i Kiev, men jag är säker på att den, oavsett vilken sammansättning den kommer att ha, kommer att fortsätta att gå i riktning mot europeisk integration.
Detta är anledningen till att vi i vår resolution uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta planer som går bortom formuleringarna i partnerskaps- och samarbetsavtalet och som syftar till ett frihandelsområde och ett område där man kan resa visumfritt, särskilt om Ukraina snart kan gå med i WTO.
I bästa fall skulle detta ta sig uttryck i ett associeringsavtal, fast kommissionen – vilket jag som föredragande för den europeiska grannskapspolitiken skulle kunna gå med på – i stället först och främst logiskt skulle kunna argumentera för ett grannskapsavtal inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken.
I varje fall måste ukrainarna föras närmare Europa, som de med rätta tillhör.
Det är nu tydligt för oss alla att det kvarvarande arvet från den orangea revolutionen, nämligen en varaktig demokrati och fria medier, finns kvar.
