# ID: svediakorp-gov466918
# author: Javier Solana, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,186
# sentences: 73
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja påminna parlamentsledamöterna om att något mycket viktigt har ägt rum i dessa val.
Genom valen i både Palestina och Israel har en ny politisk klass skapats.
De politiska partier som har dominerat livet i Israel och Palestina under de senaste 20 åren har försvunnit eller fått mycket låga röstsiffror.
Nya partier som bildades för bara några månader sedan har kommit fram.
Nya personer har trätt fram som ledare.
Vad betyder det?
Det betyder troligen många saker, men åtminstone för oss bör det betyda något nytt, vad ledarskapet beträffar.
Vi måste se hoppfullt på denna rörelse och se om vi kan utnyttja situationen för att göra framsteg i processen.
Jag har intrycket och den djupa övertygelsen att dessa valresultat innebär en radikal förändring i båda samhällenas struktur.
Från palestiniernas sida finns troligen ingen önskan att ha en icke-sekulär regering.
Jag vill verkligen betona detta.
Jag tror inte att majoriteten av det palestinska folket röstade för Hamas för att de ville ha en religiös regering som ledare för den palestinska myndigheten.
Jag tror att de röstade emot andra saker som har ett närmare samband med ett förtryck där saker inte görs på rätt sätt, där det finns korruption och där en riktig organisation saknas.
Vi måste göra en ansträngning nu och göra vårt yttersta för att se till att Palestina, som troligen är den mest sekulära delen av Mellanöstern, inte återgår till något som majoriteten av det palestinska folket sannolikt inte vill ha.
Men samtidigt måste det finnas personer i regeringen som kan åstadkomma de resultat som majoriteten av folket vill ha: socialt skydd, avsaknad av korruption, demokrati osv.
Det är här som vi måste utöva vårt största inflytande.
Det är samma sak i Jerusalem, samma sak i Israel.
När man ser att premiärministern kommer att bli Ehud Olmert och inte Ariel Sharon är det verkligen mycket imponerande.
Vilken djupgående förändring som har ägt rum på så kort tid.
Den person som ledde Kadima och Likud, det parti som har styrt i Jerusalem under mer än 20 år, ligger nu på sjukhus.
Det finns ett nytt parti med en ny ledare som ingen väntade sig skulle vara ledare i dag.
Öppnar nu detta möjligheter?
Låt mig tro det.
Ska vi utnyttja dessa möjligheter?
Jag vill tro att vi kommer att utnyttja dessa möjligheter.
När jag talar med Ehud Olmert, vilket jag ofta gör, säger jag till honom att unilateralism inte är en möjlighet.
Det har vi redan sett.
Det var inte möjligt att göra ett ensidigt tillbakadragande från Gaza.
I slutändan var israelerna först tvungna att vända sig till världssamfundet, och sedan måste de vända sig till den palestinska sidan, eftersom det är omöjligt att reda ut en situation som är så sammansatt och att göra det ensam.
Daniel Cohn-Bendit sa att det är hemskt att fågelinfluensan riskerar att sprida sig från Israel till Palestina.
Det har gjorts ett uttalande i dag om att vi måste se till att fågelinfluensan inte sprider sig från en plats till en annan.
Samma person sa inte att fattigdom inte får sprida sig från en plats till en annan, att lidande inte får sprida sig från plats en till en annan.
Ibland verkar det som om vi är mer bekymrade över spridningen av fågelinfluensan än över det lidande, det elände och den tragedi som har pågått där i åratal.
Folken är åtskilda av en barriär, som kanske inte stoppar fågelinfluensan men som hindrar människor från att röra sig från en plats till en annan.
Detta är något mycket ledsamt.
Vi måste ha möjlighet att göra båda sakerna – att samarbeta så att fågelinfluensan inte sprider sig, och att se till att folk kan röra sig, att arbetstagare kan röra sig och att framsteg kan nås.
Jag menar att detta är mycket viktigare.
1980 sa vi något mycket viktigt, något som har upprätthållits.
För inte så länge sedan sa vi att vi anser att 1967 års gränser är utgångspunkten för förhandlingarna.
Jag vill upprepa detta i dag här i parlamentet.
Detta är något som vi är redo att försvara.
Vi är redo att acceptera förändringar av gränserna som de flesta samtycker till – från båda parters sida.
Men vi kan inte tänka oss en lösning som inte innehåller villkoret att förhandlingarna måste utgå från 1967 års gränser.
Jag skulle också vilja säga att alla måste ges möjligheten att ändra sig.
Daniel Cohn-Bendit har ändrat sig.
Jag har ändrat mig.
Hur många i den här kammaren har ändrat sig?
Jag tror att denna ändring hos oss alla har varit av godo.
Varför tror vi inte att människor kan förändras till det bättre?
Nu måste vi ge dem denna möjlighet, men vi måste vara mycket hårda fram till den tidpunkt då de ändrar sig.
Vi måste säga dem att om de ändrar sig så kommer de att ha möjligheten att vara en del av laget.
Men om de inte ändrar sig kommer de tyvärr inte att kunna ingå i det.
Som jag sa tidigare är det mycket svårt att ändra det förflutna.
Ingen kan ändra det förflutna.
Man kan bara se saker i ett annat ljus, vilket många gör.
I framtiden kan vi däremot ändra oss.
Vi måste agera för att skapa villkor så att människor kan handla annorlunda i framtiden.
Jag skulle vilja se att Hamas ändrar sig och erkänner Israel.
Det är omöjligt att förhandla om man inte erkänner att den andra har rätt att existera.
Detta måste också vara ömsesidigt.
Det är omöjligt att förhandla om man inte vill förhandla och om man samtidigt vill ha en pistol i fickan.
Då är det inte förhandling.
Detta är den typ av budskap som vi måste föra fram.
Vi behöver också verka för mångfald i det palestinska samhället.
Det har varit det mest sekulära samhället och fortsätter att vara sekulärt, inte ett påtvingat religiöst samhälle som det har framställts i vissa uttalanden från Hamas.
Det är en mycket viktig sak och vi måste för första gången tänka på detta.
En grupp som tillhör det Muslimska brödraskapet har kommit till makten på demokratisk väg.
Vi behöver fundera över detta eftersom det har skett i Palestina.
Det kan ske också på andra platser, och vi måste överväga hur vi ska hantera det.
Jag skulle gärna vilja att dessa faktorer övervägs inte bara av tankesmedjor, utan också av politiska aktörer inom EU.
Jag är hoppfull och jag skulle vilja att ni också är hoppfulla.
Låt oss tillsammans se om vi kan uppfylla de förhoppningar som jag är säker på att ni har.
