# ID: svediakorp-gov466895
# author: Véronique De Keyser, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 489
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Den oro som föregick de palestinska och israeliska valen har lagt sig, och situationen har klarnat.
Vi finner att vi ställs inför nya partier, nya aktörer och nya svårigheter, men vi kanske också möter hopp.
Både palestinierna och israelerna vill ha ett slut på konflikten och inser det brådskande behovet av att bekämpa fattigdomen.
Denna ekvation kanske inte är så dålig trots allt, och om Europeiska unionen vill spela en roll i detta sammanhang måste den gripa sig an tre problem.
För det första måste EU stödja Palestina finansiellt, och detta omfattar inte bara de grundläggande behoven, utan även de samhällstjänster som är på gränsen till kollaps.
I Gaza, där 35 procent av arbetstagarna är anställda av den palestinska myndigheten och där 75 procent av palestinierna lever under fattigdomsgränsen, börjar hungersnöden bli utbredd, de anställda får inte längre ut sina löner och enligt officiella källor kan fågelinfluensan kombineras med mänsklig influensa och ge upphov till den pandemi som alla fruktar.
Detta stöd till samhällstjänsterna får dock inte ta formen av stöd till en inofficiell presidentförvaltning som skulle organisera sig mer eller mindre som en oppositionskraft.
För det andra måste Europeiska unionen förhandla med Hamas, självklart på vissa villkor, men EU måste förhandla.
Jimmy Carter sa i huvudsak samma sak redan i januari, och Bill Clinton bekräftade det nyligen.
För alla de som minns de många terroriströrelser som har blivit respektabla politiska partier, men även för alla dem som vill ha fred och respekterar nästan halva den palestinska befolkningens val, är det av grundläggande vikt att vi börjar samtala och inleder förhandlingar.
Hamas står fast vid sin vapenvila, och dess utrikesminister har just, till allas förvåning, det medger jag, lämnat dörren halvöppen genom att inte utesluta en tvåstatslösning.
Låt oss begagna detta tillfälle.
Idén att backa och att erkänna staten Israel på grundval av 1967 års gränser är redan, i sig självt, en förhandling eftersom detta förutsätter att även Israel erkänner denna gränsdragning från 1967.
För det tredje måste EU få en garanti från den israeliska regeringen om att den ensidiga frigörelseplanen endast är en plan B och inte är en plan A. Det är sant att det är svårare att förhandla om fred än att garantera en tillräcklig säkerhetsnivå för sig själv genom ensidiga och kraftfulla medel.
Om den ensidiga konvergensplanen förvandlas till Israels hemliga program kommer detta emellertid inte bara att innebära slutet för färdplanen, utan även slutet på allt hopp om fred, och EU kommer att förlora allt eventuellt inflytande som det har i denna del av världen.
Där har ni tre problem som kräver lösningar, men jag har sett att ni redan har grepp om de huvudsakliga handlingslinjerna när det gäller detta.
