# ID: svediakorp-gov466834
# author: Wolfgang Schüssel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 887
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är tacksam för de uppmuntrande ord som har uttalats i mitten av det österrikiska ordförandeskapet.
Vi vilar dock inte på våra lagrar – det finns ändå inga – utan vill fortsätta att arbeta hårt tillsammans med er.
Jag skulle vilja göra några korta kommentarer.
För det första om målsättningarna: Vad skulle vi vilja se?
Bör vi egentligen uppställa mål för oss själva?
Mot detta finns den oundvikliga kritiken av typen ” Hur blir det med förverkligandet? ”.
Eller bör vi alltså inte uppställa mål för oss själva?
Jag lutar åt åsikten att ja, vi bör vara modiga nog att uppställa bestämda mål för oss själva, mål som kan granskas, trots risken för att ett eller annat land – eller kanske Europeiska unionen som helhet – misslyckas med att uppnå vad vi har föresatt oss till 100 procent, men de tio miljoner arbetstillfällena – två miljoner per år – är ett realistiskt mål.
Under 2005 lyckades vi skapa två miljoner nya arbetstillfällen i Europeiska unionen, och vi kan nu vara stolta över den verkliga chans som vi har, nu när konjunkturcykeln är i ett förhållandevis gynnsamt läge och många europeiska länder befinner sig i början av en uppgång.
Detta är något som vi inte får förringa.
Ja, det kommer naturligtvis att krävas nationellt engagemang och infrastruktursatsningar.
I till exempel Österrike arbetar vi mycket hårt med detta, och andra länder kommer att göra likadant, men målsättningarna är nödvändiga.
Till dem som har sagt att Europeiska rådet bör avskaffas helt och hållet måste jag säga att jag verkligen tycker att det är en dålig idé.
Vi måste satsa mer tid och mer energi, vilket till och med kan betyda att träffas oftare – kanske med färre pukor och trumpeter och mindre mediebevakning –, men det behövs verkligt arbete, hårt arbete, om vi ska komma någonstans.
Nu till min andra punkt: Ett antal talare har beskrivit sig själva som mindre än fullt nöjda med budgetplanen, och de mäter den endast mot vad Prodikommissionen ursprungligen föreslog.
Men nu är ni ju alla sakkunniga.
Ni vet innerligt väl att det förslaget inte var realistiskt.
Det går inte att säga att vi nu har 200 miljarder euro mindre än vad som då föreslogs.
Om ni jämför detta med vad vi hade under de gångna sju åren, har det skett en ökning med över 100 miljarder.
Framför allt har det skett enorma ökningar i de program som ert parlament betraktar som viktiga.
Om man tar exemplet forskning och utveckling, innebär budgeten en ökning med över 75 procent under nästa sjuårsperiod.
Det belopp som anslås till de transeuropeiska näten har fördubblats.
Det tillgängliga beloppet för livslångt lärande har ökats med 50 procent, så nu har mellan 30 000 och 40 000 fler unga över så gott som hela Europa möjlighet att utbilda sig.
För grannskapspolitiken har 40 procent mer gjorts tillgängligt.
Budgeten för utrikespolitiken har ökats med 250 procent.
Vi har två alternativ: antingen sänder vi människorna där ute budskapet att allt detta är alldeles för lite – vilket de faktiskt kommer att tro, eftersom ni, Europaparlamentets ledamöter, åtnjuter stor trovärdighet i era valdistrikt – eller så kan vi säga att detta är ett stort framsteg som för oss närmare de mål som vi har uppställt för oss själva, och de kommer då att ta det på allvar och säga ja, det är ett betydande steg framåt.
Jag upprepar: varenda en av er vet det, och ni är alla medvetna om min sits, fångad som jag är mellan dem som måste betala och dem som tar emot.
Allt detta måste tas ur de nationella budgetarna, vilket ni vet.
Den enda lösningen är en ny definition av vad som menas med ” egna medel ”.
Det är det enda sättet att hantera situationen.
Att denna budgetplan över huvud taget har kommit till stånd är en stor bedrift, och jag skulle vilja tacka José Manuel Barroso, parlamentets talman och alla grupper samt förhandlarna.
Det var inte lätt, men vi har nu en chans att sätta i gång med arbetet omgående.
Jag ber verkligen om allmänt stöd, för oavsett var människorna är vill de höra att vi kommer någonvart med saker och ting och inte bara höra om de tvister som pågår mellan grupperna och mellan institutionerna.
Ingen där ute är intresserad av frågan om man kunde ha fått fram ytterligare 500 miljoner euro eller om rådet erbjudit 500 miljoner euro för mycket eller inte.
Det viktiga för dem är om vi nu kan sätta i gång med arbetet för de kommande sju åren, i människornas och Europas intresse.
Jag är beredd att göra det och hoppas verkligen att vi kommer att samarbeta precis lika bra i konstitutionsfrågan, så att vi, även om vi inte når en lösning till juni, kan fastställa ett sätt att skapa den bättre rättsliga grund som vi alla behöver.
