# ID: svediakorp-gov466831
# author: Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 204
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi har nått halvvägs genom Lissabonstrategin, med en iögonfallande brist på framgång hittills.
Unionens prioritet måste nu vara innovation i ordets vidaste bemärkelse jämte kunskapssatsningar.
Detta kommer att leda till ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.
Det är därför överraskande att man vid ännu ett rådsmöte skär ned utgifterna till forskning och utbildningsprogram.
I några fall är de procentuella nedskärningarna faktiskt tvåsiffriga.
Hur kan sådana beslut rättfärdigas?
Hur ska unionen kunna konkurrera när dess ekonomiska tillväxt är knappt 2 procent och den genomsnittliga arbetslösheten har nått 9 procent?
Europeiska unionens budget har satts på sträng diet, men om den blir gradvis smalare kommer den inte att kunna tillgodose behoven i en växande union.
Dessutom kommer ett utmärglat Europa inte att ha förutsättningar att konkurrera med Förenta staterna, Kina och Indien, vars ekonomier är robusta.
Den kompromiss som i går nåddes i förhandlingarna om budgetplanen är verkligen välkommen och väcker visst hopp om att Lissabonstrategin inte bara kommer att förbli en pappersprodukt, utan kommer att bli ett prioriterat mål.
Paradoxalt nog står den dock kvar i slutet av utgiftsförteckningen, där medlen vanligen har tagit slut.
