# ID: svediakorp-gov466822
# author: Bernard Poignant (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 309
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Frankrikes folk kommer att minnas två saker från rådet.
Den första är att när en fransman talar engelska lämnar ordföranden rummet.
Den andra är att när en journalist frågar honom om en promulgerad lag ska tillämpas är svaret ja i Bryssel och nej i Paris.
” Det är bäst att ni vänjer er vid detta, oavsett hur hårt ni arbetar ”: det är vad människorna i Frankrike fick med sig.
Det kokar i det här landet.
Under en period på tio månader har vi haft tre revolter: den första tog sig uttryck i hur människor röstade i folkomröstningen, att de uttryckte en slags fientlighet mot kapitalismen, den andra tog sig uttryck i upploppen i våra förorter och var ett slags revolt mot diskriminering och den tredje tog sig uttryck i strejker och demonstrationer och var ett slags revolt mot all den osäkerhet som är förknippad med sysselsättningen.
Utifrån detta drar jag slutsatsen – och förlåt om jag talar lite mer om mitt land – att det inför nästa rådsmöte, i större utsträckning än inför detta och oavsett vad ni gjorde där, finns en strävan som måste uppfyllas, nämligen ömsesidigt förtroende.
Våra medborgare ansåg att det fanns för mycket av attityden ” var och en är sig själv nog ” under den här perioden.
Frankrike måste ta sin del av ansvaret för detta, för den attityden är inte okänd hos oss, men vi är inte ensamma.
Därför behöver vi det förtroende och den tillit till varandra som våra latinska rötter kräver.
Kommissionen och rådet måste välja den här vägen.
Säkerheten är en annan aspekt, eftersom våra medborgare på sätt och vis är rädda för att EU inte skyddar dem tillräckligt.
Lycka till!
