# ID: svediakorp-gov466779
# author: Eija-Riitta Korhola (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 405
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag måste tacka min kollega Avril Doyle för hennes roll som parlamentets förlikningsman i detta krävande förordnings- och direktivpaket.
Den förordning och det direktiv vi har framför oss är båda viktiga steg på vår väg mot att minska utsläppen av växthusgaser.
Av egen erfarenhet vet jag att det är en tung uppgift att leda förlikningsprocessen och att det ställer stora krav på föredraganden.
Fluorerade växthusgaser är ett exempel på hur svårt det är att lösa miljöproblem.
När man har löst ett problem kan nya dyka upp och ta dess plats.
När vi för en tid sedan började använda vätefluorkolföreningar i kylsystem, aerosoler och andra produkter, lyckades vi att dramatiskt minska användningen av klorfluorkolföreningar, vilka orsakade en förtunning av ozonskiktet.
Montrealprotokollet var ett försök att fasa ut klorfluorkolföreningar, eftersom dessa gaser är skadliga för det stratosfäriska ozonet.
Det var en bra sak, men ämnen som orsakade förtunning av ozonskiktet byttes ut mot kraftiga växthusgaser.
Deras potential för global uppvärmning är 100 eller till och med 1 000 gånger större än koldioxidens, och det kan ta mycket lång tid för gaserna att skingras i atmosfären.
Fluorerade gaser står för minst 5 procent av växthuseffekten.
Det är därför risken för klimatförändringar innebär att vi måste minska användningen av vätefluorkolföreningar.
I det förslag till förordning som nu har antagits av förlikningskommittén uppmuntras till fortsatt utveckling av alternativa tekniker och användning av befintliga tekniker, och samtidigt möjliggörs hållbara handlingsmodeller för att uppnå detta mål.
Förhoppningsvis har vi nu blivit klokare än vad vi var tidigare och kommer att fortsätta att bli bättre på att förutsäga de eventuella farorna med alternativa lösningar.
Ett av de största problemen med den förordning som diskuteras är dess rättsliga grund.
Jag hoppas att de två rättsliga grunder som nu har valts trots allt kommer att visa sig vara en fungerande kompromiss och inte skapa problem med överlappning.
Själv röstade jag för en rättslig grund, artikel 95, men med högsta möjliga standard.
Jag har alltid undrat varför miljömässiga grunder alltid automatiskt anses vara mer miljövänliga, medan de grunder som baseras på den inre marknaden stämplas som industrivänliga.
Det bästa för miljön vore att kombinera en harmoniserad marknad med ambitiösa mål.
Först då skulle industrin kunna stimuleras till att konkurrera miljövänligt på lika villkor.
