# ID: svediakorp-gov466776
# author: Caroline Lucas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 364
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle vilja tacka Avril Doyle för hennes utmärkta samarbete och för att så välvilligt ha försökt att finna kompromisser som vi alla kan enas om.
Men samtidigt som min grupp kan leva med direktivet om mobila luftkonditioneringsanläggningar – även om det enligt vår mening fortfarande är alltför svagt – kan vi inte godta resultaten från förlikningen om förordningen om fluorerade växthusgaser, trots Avril Doyles för att få till stånd ett bättre avtal, som emellertid slutligen misslyckades.
EU-institutionerna tycker om att berömma sig själva för sitt internationella ledarskap när det gäller klimatförändringar, vårt största hot, och ändå är denna förordning en tragedi av missade möjligheter och vrider tillbaka kraften i vår klimatpolitik flera decennier.
Vi talar om gaser som har en enorm global uppvärmningspotential.
Dessa omfattar svavelhexafluorid, som är en växthusgas över 23 000 gånger kraftigare än koldioxid, och ändå kommer den även i fortsättningen att vara tillåten i vissa tillämpningar.
Det som vi har framför oss är trots detta en förordning med en rättslig grund som innebär att Österrikes och Danmarks rådande rättighet att behålla sina strängare nationella lagar i över sex år ifrågasätts, och att andra medlemsstaters förmåga att anta dem aktivt motarbetas.
Vi har en förordning i vilken man misslyckas med att erkänna att alternativ redan finns för de flesta tillämpningar med fluorerad växthusgas, där man misslyckas med att underlätta för ersättningar och som kommer att försena införandet av säkra och nyskapande alternativ i flera år, inte bara inom Europeiska unionen utan också i utvecklingsvärlden, där utsläpp av fluorerade växthusgaser förutspås öka oerhört under de närmaste årtiondena.
Vi har en förordning som utgör en skamlig underkastelse inför den industri som använder fluorerad växthusgas.
Följaktligen upprepar jag den fråga som andra har ställt: kan kommissionen en gång för alla klargöra huruvida den kommer att avbryta förfarandena mot Österrike och Danmark?
Alldeles i början av februari skrev mina kolleger och jag till kommissionsledamot Stavros Dimas för att ställa denna fråga.
Vi har fortfarande inte fått svar.
Detta är oacceptabelt, och förfarandena borde omedelbart avbrytas.
