# ID: svediakorp-gov466772
# author: Avril Doyle (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,789
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag tackar kommissionsledamoten för att ha accepterat min inbjudan till honom att inleda debatten i kväll, eftersom jag oroar mig för den förklaring som han just har fört till protokollet, och jag kommer att återkomma till den under debatten, liksom även andra kolleger kommer att göra, misstänker jag.
Denna lagstiftning är en fascinerande fallstudie för alla som är intresserade av Europaparlamentets institutionella beslutsprocesser.
För det första skulle jag vilja tacka mina kolleger, i synnerhet min skuggföredragande, Dorette Corbey, för vårt samarbete under en långdragen och ibland rätt så svår debatt.
Fluorerade gaser infördes på 1990-talet som ersättning för freoner och klorfluorkolväten som bryter ned ozonskiktet.
De används i alla möjliga tillämpningar, mer eller mindre nödvändiga: i isoleringsskum, i sprejförpackningar, i kylskåp och luftkonditioneringssystem, i brandskyddsutrustning och kopplingsutrustning och till och med i sulorna på joggingskor av typen ” airtech ”, och naturligtvis i tvåglasfönster.
Listan kan göras mycket lång.
När debatten om klimatförändring uppstod till följd av FN: s ramkonvention om klimatförändringar, fastställdes dessa fluorerade gasers skadliga effekt som en stor bidragande orsak – upp till 5 procent och ökande – till växthuseffekten, på grund av deras höga globala uppvärmningspotential (GWP).
Dessa gaser har inte bara en hög global uppvärmningspotential, den starkaste – svavelhexafluorid eller SF6 – har en GWP som är nästan 24 000 gånger större än uppvärmningspotentialen för koldioxid, den vanligaste växthusgasen.
De har också mycket långa halveringstider.
Kommissionen beräknar att 2010 kommer utsläppet av fluorerade gaser att ligga 50 procent över 1995 års nivåer om inga åtgärder vidtas.
Andra skulle anföra en mycket högre siffra.
Med hjälp av de överenskomna åtgärderna i lagstiftningspaketet kommer utsläppen att minskas med mer än 20 procent från 1995 års nivåer fram till 2012.
Tre av de sex växthusgaser som finns förtecknade i bilagan till Kyotoprotokollet från 1997 är fluorerade gaser.
Totalt uppmuntrar man i lagstiftningen till en utsläppsminskning för 25 fluorerade gaser – vätefluorkolföreningar, perfluorerade kolväten och svavelhexafluorid – genom inneslutning, ansvarig användning, återvinning, destruktion och bortskaffande.
Syftet med lagstiftningen är att förmå medlemsstaterna att nå sina Kyotomål genom att begränsa läckage och bruk av fluorerade gaser.
Medan kommissionens ursprungliga utkast till förslag utgjordes av en förordning med en rättslig grund för den inre marknaden, nämligen artikel 95, nådde rådet en gemensam ståndpunkt som utgjordes av två separata texter: ett direktiv som grundades på artikel 95 och en förordning som grundades på en dubbel rättslig grund som bestod av artiklarna 175 och 95.
Den logiska grunden bakom delningen av kommissionens ursprungliga förslag i två olika texter, som Europaparlamentet föreslog vid sin första behandling, var att flytta alla krav om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon från den föreslagna förordningen till ramdirektivet 70 / 156 / EEG om typgodkännande av motorfordon.
Den föreslagna förordningen skulle då inriktas på återstående lagstadgade tillämpningar.
Så efter att ha huggit förslaget i två delar och vidtagit den högst tvivelaktiga åtgärden att dela förordningen mellan två rättsliga grunder – huvudtemat var miljön, med några underordnade bestämmelser med en rättslig grund för den inre marknaden – gav rådet tillbaka stafettpinnen till parlamentet.
Under den andra behandlingen i parlamentet fanns det ingen definitiv lösning på den avgörande kniviga frågan om förordningens dubbla rättsliga grund, som bibehölls.
Mitt förslag, som föredragande, om att anta en enda miljörättslig grund som det enda sättet att nå rättslig säkerhet, uppnådde inte den kvalificerade majoritet som krävdes.
Man antog dock ändringsförslag i ett försök att understryka att strängare nationella åtgärder är tillåtna enligt inremarknadsåtgärder, förutsatt att de är proportionella, icke-diskriminerande och inte enbart av ekonomisk natur.
I artikel 176 i fördraget förklaras denna mekanism som relaterar till miljön eller reglerna i artikel 175.
Detta resultat skapade stor osäkerhet av flera skäl.
För det första var det frågan om den allmänna principen att införandet av en ojämnt fördelad dubbel rättslig grund, i syfte att främja bättre, enklare och tydligare lagstiftning, innebär en farlig inriktning och ett prejudikat inom beslutsfattande på EU-nivå.
För det andra har vi EG-domstolens konsekventa rättspraxis, enligt vilken det borde finnas en enda rättslig grund som återspeglar de övervägande syftena eller lagstiftningens tyngdpunkt.
Tyngdpunkten i denna förordning är obestridligen miljöskydd, vilket borde borga för en miljögrund – en strategi för minimiharmonisering.
Slutligen fanns den olösta frågan om huruvida medlemsstater som redan har mer ambitiös gällande lagstiftning – särskilt Danmark och Österrike – skulle tillåtas behålla dessa åtgärder, eller om EU skulle tvinga dem att sänka sina miljönormer på ett område som handlar om att bekämpa klimatförändringar, i en tid när det redan är svårt att uppnå målen i Kyotoprotokollet för att minska utsläpp av växthusgaser.
Med tanke på den obevekliga splittringen inom rådet i denna slutliga fråga om strängare nationella åtgärder för vissa medlemsstater var det oundvikligt med en tredje behandling under förlikning.
Efter många utmattande veckor av informativt förberedande arbete och sammanträden nådde förlikningskommittén ett avtal om ett gemensamt utkast till förordningen om vissa fluorerade växthusgaser den 31 januari 2006, i vilken de viktigaste punkter där rådet och parlamentet var mest oeniga togs upp, nämligen: möjligheten för medlemsstaterna att bibehålla eller införa nationella åtgärder som är strängare än de som anges i förordningen, tekniska bestämmelser om förvaring av fluorerade gaser, rapportering och granskning av förordningen, fastställande av saluföring, gränsöverskridande transport eller forsling av fluorerade gaser för återvinning, märkning, anmälan av åtgärder som medför ytterligare förbud mot fluorerade gaser samt området för utbildning och certifiering.
Men den huvudpunkt som jag åter vill hänvisa till är frågan om strängare nationella åtgärder.
Det viktiga när det gällde att uppmuntra till ett miljörelaterat ” race to the top ” var avtalen om den allmänna principen att medlemsstater kan bibehålla eller införa nationella åtgärder i enlighet med bestämmelserna i fördraget.
I de särskilda fallen med de befintliga nationella åtgärderna i Danmark och Österrike, mot vilka kommissionen har övervägt rättsliga åtgärder, fastställdes en skyddsklausul som skulle göra det möjligt för de två medlemsstaterna att behålla sin lagstiftning fram till den 31 december 2012.
De båda länderna har redan sträng gällande lagstiftning om fluorerade gaser – i Danmarks fall sedan 1970-talet – och de ser detta som en nyckelåtgärd i sin policymix när det gäller att nå Kyotomålen för klimatförändringar.
Jag anser att den lagstiftning som nu har överenskommits, och för vilken vi väntar på det slutliga stödet från våra kolleger här i parlamentet i morgon, skapar en rättvis balans mellan miljöskydd och bekymmer för den inre marknaden.
Den återbekräftar Europeiska gemenskapens åtagande att minska klimatförändringar och kommer att vara en viktig drivfjäder för utvecklingen av nya miljötekniker, vilket således bidrar till våra kunskapsekonomiska Lissabonmål.
Genom lagstiftningen kommer detta att ske på ett genomtänkt, förnuftigt och proportionerligt sätt med beaktande av vissa kritiska användningsområden för dessa gaser, som, vilket vi inte får glömma bort, kan vara användbara under vissa omständigheter av den enkla anledningen att det är utmärkta isolatorer.
I elektrisk eller elektronisk kopplingsutrustning, bland andra väsentliga användningsområden, kommer man att fortsätta använda fluorerade gaser i en isolerad miljö.
Det finns ingen bättre eller mer lämpad ersättning i detta fall, och detta måste vara ett belägg.
Förlikningskompromissen välkomnades av de tre institutionerna, av mig själv, av mina kolleger i Europaparlamentet, av minister Josef Pröll på rådets vägnar och av kommissionsledamoten med ansvar för miljö, Stavros Dimas.
Det var det enda rimliga och hederliga utfallet.
För att direkt citera kommissionsledamot Dimas, så välkomnade han avtalet som ” en tydlig och positiv politisk signal ”, men nämnde att kommissionen senare skulle besluta huruvida en förtydligande förklaring skulle utfärdas när lagstiftning slutligen hade antagits, eftersom det äger rum i morgon enligt tidsplanen.
Jag skulle vilja kommentera den förklaring som vi just har hört från kommissionsledamot Ján Figel, som talade för kommissionsledamot Stavros Dimas.
I det mödosamma förhandlingsförfarandet för denna lagstiftning stod det klart att avsikten hos lagstiftarna – parlamentet och rådet – var att tillhandahålla bredaste möjliga tolkningsmöjlighet för befogenheterna att vidta miljöåtgärder med en rättslig grund för den inre marknaden.
Jag avvisar ihärdigt kommissionens alla försök att tolka villkoren i denna rättsliga grund för att nätt och jämt begränsa den till artikel 95.4, i vilken ett förfarande med föranmälan fastställs.
En sådan förklaring innebär en feltolkning av förlikningens resultat, där det fanns en tydlig om än underförstådd avsikt att tillåta strängare nationella åtgärder på grundval av artikel 95.10.
Samtidigt som alla förklaringar från kommissionen i detta avseende är icke-bindande, kan de spela en roll när det gäller EG-domstolens tolkning av denna fråga, ifall denna lagstiftning, som redan sträcker sig över två mandatperioder, får en fjärde behandling vid domstolen i Luxemburg, vilket jag oroade mig för från början.
I kväll vill jag klargöra att de grundläggande målen i denna förordning – att skära ned på utsläppen av fluorerade gaser – borde respekteras och efterlevas i dess bredaste mening.
Jag beklagar att kommissionen inte ännu har dragit tillbaka sin formella underrättelse till den danska regeringen.
Jag skulle vilja uppmana kommissionsledamot Ján Figeľ att föra kommissionens avsikt att göra detta sa snart som möjligt till protokollet i kväll.
Direktivet om luftkonditioneringssystem i motorfordon var det andra vapnet i det paket som bestod av de två förslag som blev resultatet av rådets första behandling om den rekommendation som lades fram av min företrädare som föredragande, Robert Goodwill.
Jag välkomnar det banbrytande beslutet att införa ett stegvis förbud mot fluorerade gaser med global uppvärmningspotential på över 150 gånger potentialen hos koldioxid i motorfordon.
Detta förbud kommer att tillämpas för nya fordonstyper från 2011 och för alla fordon från 2017.
Genom att anpassa åtgärden till det sedan länge genomförda systemet för godkännande av fordonstyper kommer konkurrenskraften att bibehållas och de europeiska biltillverkarnas efterlevnad att säkerställas.
Risktröskeln kommer att eliminera de huvudsakliga luftkonditioneringsgaser som används för närvarande, och den kommer att lämna utrymme för användning av mindre skadliga gaser i stället.
I praktiken kommer de flesta fordonstillverkare förmodligen att införa koldioxidbaserade system.
Men det som är viktigt är att vi möjliggör en utveckling av dessa nya system utan att föreskriva en viss teknik och utan att bryta mot våra åtaganden inom ramen för Världshandelsorganisationen.
