# ID: svediakorp-gov466757
# author: Nikolaos Sifunakis, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 505
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Jag vill ge Doris Pack en förklaring angående skrivelsen.
Alla parlamentsledamöter – detta säger jag för er skull, fru Pack – får ta emot skrivelser som uppmanar oss att stödja ändringsförslag som våra kolleger har lagt fram.
Den enkla anledningen till detta är att vi inte alla kan känna till innehållet i de hundratals ändringsförslag som läggs fram.
Jag får sådana skrivelser precis som alla andra.
Nåväl, när det gäller kommentaren från en annan kollega, så utövar utskottens ordförande sin rätt, precis som alla andra parlamentsledamöter, att lägga fram ändringsförslag och även att lägga fram dem i plenum, till och med när de tror att förslagen inte kommer att antas i utskottet, och detta strider inte mot arbetsordningen.
Jag tror att vi alla gör detta.
För att komma tillbaka till ämnet så är kulturhuvudstäderna i dag fortfarande den största och bäst organiserade politiska institutionen i EU.
Inga andra kulturella åtgärder i Europeiska unionen har samma räckvidd i dag, och får framför allt inte samma uppmärksamhet och massdeltagande från medborgarnas sida.
Dessutom är det svårt att komma på särskilt många andra moderna EU-initiativ på kulturområdet som har bildat standard.
Erfarenheten har trots detta visat, vilket andra ledamöter har tagit upp, att vissa aspekter av denna institution inte kan utvecklas vidare.
Det viktigaste är att förbättra metoden för att välja ur kulturhuvudstäderna.
Detta har skett, och de ledamöter som satt i det förra utskottet med Michel Rocard som ordförande arbetade mycket med detta.
Det nuvarande ramverket skyddar verkligen inte konkurrensen, som vi har hört.
En annan viktig fråga är att den europeiska dimensionen ofta saknas i programmet.
Jag har konstaterat att detta har varit fallet i de kulturella evenemang som jag har besökt i samband med tre eller fyra kulturhuvudstäder.
I det nya förslaget, som vår föredragande Christa Prets har gjort ett mycket gott arbete med, försöker man förena de olika ståndpunkterna inom både parlamentet och rådet.
Slutligen vill jag säga några ord om priset.
Det är viktigt att det, som kommissionen föreslagit, inrättas ett pris för att hedra Melina Mercouri.
Förslaget om att priset ska bära hennes namn var ingen slump från kommissionens sida eller från de 25 företrädare för rådet som godkände det, eftersom Melina Mercouri var inspirationskällan, artisten som under hela sin tid som kulturminister arbetade för att inrätta detta pris.
Det var alltså hennes idé, och jag tycker att det är viktigt att det får bära hennes namn i framtiden.
Självklart har det gjorts en kompromiss i förhållande till det ursprungliga förslaget.
Avslutningsvis vill jag tillägga att kulturhuvudstäderna stöds av Europeiska unionen.
Bortsett från det oberoende urvalet behöver medlemsstaterna riktlinjer i form av bättre utformade metoder för att göra insatser, framför allt i fråga om infrastruktur, om än inte i själva programmen.
