# ID: svediakorp-gov466728
# author: Miguel Portas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 503
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Låt oss börja med namnet på programmet: ” Medborgare för Europa ” eller ” Ett Europa för medborgarna ”?
Skillnaden beror inte på något misstag av kommissionen.
Den är resultatet av den förhärskande kulturen i EU: s institutioner.
Det kommer inte att skapas nya medborgare för Europa medan institutionernas Europa fortsätter att förvärra de sociala klyftorna och identitetsproblemen med sin politik.
Inget medborgarskapsprogram kan överbrygga denna uppdelning.
Men om själva benämningen på programmet ger en antydan om dess främsta syfte, så kan detta inte vara bra.
Därför välkomnar jag namnändringen, även om jag skulle önska mig den konsekvens som saknas i nuläget.
Jag vill lyfta fram tre aspekter: Med hänsyn till resursbristen finns det två alternativ.
Antingen koncentreras pengarna till ett fåtal mycket synliga åtgärder, eller så fördelas de på projekt som främjar EU-medborgarskapet.
Föredraganden har valt en kompromiss, samtidigt som han försöker öka insatserna för det andra av dessa alternativ.
Jag skulle ha gått mycket längre: Jag har inget emot stora evenemang, men jag är helt och hållet emot att ljuga.
Det bästa med detta program är att det kan genomföras av föreningsnätverken, som fostrar medborgarskap på plats.
Alla avvikelser från detta alternativ skulle snedvrida själva begreppet medborgarskap.
Förslaget att öronmärka en stor summa pengar till stöd för sex, numera åtta, institutioner, utan någon slags prövning, är lika ohållbart.
Det normala förfarandet i alla civiliserade samhällen är att välja projekt genom en öppen prövning.
I andra ändan av skalan styrs vi av lobbyister, överenskommelser och tjänster.
I det här specifika fallet nåddes en överenskommelse i elfte timmen för att ta in ytterligare två organisationer.
Jag dömer inte deras faktiska värde, men jag kritiserar den fullständiga bristen på objektivitet i denna metod för att bevilja stöd.
Raka motsatsen skulle vara en lektion i EU-medborgarskap, där tävlingar hålls och de tävlande förhoppningsvis belönas opartiskt efter förtjänst.
Min sista fråga gäller minnesproblemet.
I och med att de nya länderna från öst anslutit sig till EU är det fullt förståeligt att tanken på att förknippa minnet av Stalins offer med minnet av förintelsens offer har uppstått.
Det är rimligt, men det förtäljer inte hela historien.
Det som fattas är något för att hedra minnet av fascismens offer i södra Europa.
Vår syn på medborgarskapet måste omfatta respekt för lidandet hos offren, deras familjer och deras ättlingar.
Det får inte finnas några andra kriterier.
I Portugal finns en medborgarrörelse som bedriver en kampanj mot planerna på att göra om den gamla regimens polishögkvarter till lyxlägenheter i stället för till ett museum.
Alla individer bidrar med sina minnen till EU.
Med dessa minnen, alla dessa minnen, kan minnet i sig bli en del av medborgarskapet.
Fascismen var ett exempel på totalitarism.
Den var också europeisk.
