# ID: svediakorp-gov466713
# author: Joaquín Almunia, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 573
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr Crowley, herr talman!
Förfarandet vid alltför stora underskott tillämpas för Frankrike och följer det förfarande som anges i artikel 104.7 i fördraget.
I enlighet med skyldigheterna att tillämpa rådets rekommendationer vid förfarandet vid alltför stora underskott var de franska myndigheterna tvungna att under 2005 minska det offentliga underskottet till under 3 procent.
Förra veckan meddelade de franska myndigheterna kommissionen att det offentliga underskottet vid utgången av 2005 låg under 3 procent.
De närmaste tre veckorna, fram till den 24 april, ska Eurostat analysera de uppgifter som de franska myndigheterna angett och förklara om siffrorna – som visar ett underskott på 2,87 procent – är korrekta eller inte.
Om de är korrekta, vilket jag hoppas även om jag inte kan föregripa Eurostats beslut, har Frankrike följt rekommendationerna under 2005.
Under 2006 ska också den franska regeringen sänka sitt underskott till under 3 procent.
Kommissionen noterar detta och är glad över den franska regeringens avsikter, men vi offentliggör vår ekonomiska vårprognos den 8 maj.
Fram till dess kan jag inte förutse hur vår ekonomiska prognos ser ut för året.
Utan att föregripa den slutliga bedömningen anser jag dock att budgetläget i Frankrike har förbättrats i förhållande till vår prognos förra året.
Bland annat beror det på att den franska regeringen, och framför allt finansminister Thierry Breton – som jag tackar, vilket jag även gjorde offentligt i Bryssel häromdagen – har avgett politiska löften att följa stabilitets- och tillväxtpakten.
Detta är ett tecken på hur det nya samförståndet kring den nya stabilitets- och tillväxtpakten fungerar.
För ett år sedan, innan pakten ändrades, hade vi troligen inte fått höra den franska, tyska eller italienska ministern upprepade gånger avge politiska löften om att anpassa de offentliga finanserna till rekommendationerna från kommissionen och rådet så att stabilitets- och tillväxtpakten kan tillämpas.
För två år sedan hade det varit omöjligt.
För ett år sedan var det svårt.
I dag är det en realitet, ett verkligt politiskt åtagande.
Men svåra tider ligger fortfarande framför oss, eftersom vi inte får nöja oss med underskott på 2,8 procent.
Europa, EU och de största ekonomierna inom euroområdet måste konsolidera sina skatter tills det att offentliga finanser på medellång sikt är balanserade i strukturellt hänseende så att vi kan ta itu med de stora utmaningar som väntar i framtiden.
Den första är följderna av att befolkningen åldras.
Vad gäller euron växer förtroendet för euroområdets ekonomi varje dag, och vissa tecken på tillförsikt, till exempel det tyska IFO-indexet, är högre än det varit på 15 år.
Siffror för de indikatorer som tagits fram av kommissionens enheter under mitt ansvarsområde offentliggjordes i går och visar att förtroendet är högre än det varit på fem år.
Vi har inte sett sådana nivåer av förtroende sedan förra högkonjunkturen.
Vår valuta är mycket stabil på valutamarknaderna.
Enligt vissa ekonomiska branscher är den till och med alltför högt värderad.
Euron används på finansmarknaderna, på lånemarknaderna och på kapital- och penningmarknaderna på global nivå i en utsträckning som inte står i proportion till euroområdets relativa inflytande på världsekonomin.
Jag anser därför att vi måste vara vaksamma, men också nöjda med vad vi lyckats uppnå de första sju åren av vår ekonomiska och monetära union.
