# ID: svediakorp-gov466648
# author: Klaus-Heiner Lehne (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, mina damer och herrar!
Jag har intrycket av att denna debatt har klargjort att kärnproblemet i den pågående diskussionen är konsekvensbedömningarna av lagstiftningen.
Jag menar att det inte har något som helst att göra med att demokrati ersätts av teknokrati.
Det handlar inte om det.
Det är underförstått att de demokratiska institutionerna fortfarande styr.
Kommissionen fattar beslut om förslag på eget ansvar, vilket parlamentet och rådet naturligtvis också gör.
Denna fråga vilar på en avgörande punkt, nämligen att vi håller på att ändra förfarandena som styr vårt stöd.
För närvarande stiftar EU lagstiftning med som riktmärke.
Vi beslutar om något och till slut resulterar detta i något som får den ena eller andra effekten.
Om vi efterhand upptäcker att effekten är oönskad har vi problemet att, tack vare EU: s komplicerade förfaranden, vi inte snabbt kan ändra denna lagstiftning, som de nationella parlamenten gör, utan behöver ett komplext förfarande som pågår under många år för att se över direktiv och ändra förordningar.
Det krävs sålunda olika mekanismer förutom dem som ofta finns på nationell nivå.
Vi måste veta vad det är vi gör.
Vi får stöd genom konsekvensbedömningarna av lagstiftningen.
Vi informeras om de konsekvenser som våra åtgärder får även från oberoende källor.
Även om det politiska beslutet fortfarande är vårt i slutändan behöver vi ändå detta stöd.
Detta är mycket viktigt när kommissionen, rådet och parlamentet måste fatta beslut för 470 miljoner medborgare i ett så pass stort ekonomiskt område.
Av detta skäl är det också viktigt att ha ett oberoende element.
Jag vädjar klart och tydligt återigen till kommissionen att arbeta för att säkra införandet av detta oberoende element även i sina egna strukturer.
Om man inte gör det kommer parlamentet att tvingas – om det tar sig självt på allvar – att utföra sina egna oberoende konsekvensbedömningar i varje enskilt fall.
Det strider mot andan i det interinstitutionella avtalet från 2003.
Vi vill att kommissionen gör detta på eget initiativ, så att vi får en bra grund för beslut.
