# ID: svediakorp-gov466634
# author: Béatrice Patrie (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 237
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, mina damer och herrar!
Under sken av en rättsteknisk debatt döljer sig här en debatt av stor politisk vikt.
Vi behöver naturligtvis bättre lagstiftning, men utan avreglering och utan att förpassa lagstiftaren till åskådarplats.
I detta avseende vill jag framföra mina mycket starka reservationer för vissa mekanismer, däribland alternativa regleringsmekanismer som samreglering och självreglering.
De har sitt berättigande, men i medborgarnas och konsumenternas intresse anser jag att de inte under några omständigheter får ersätta lagstiftning som ger rättigheter men även ålägger skyldigheter och därför utgör det mest legitima demokratiska verktyget.
I fråga om samråd före lagstiftningsprocessen uppmanar jag de tre institutionerna att jämsides med de ekonomiska operatörerna organisera ett riktigt deltagande av arbetsmarknadsparterna och det civila samhället i hela dess mångfald.
Det är faktiskt de offentliga myndigheternas ansvar att stötta organiserandet av dessa aktörer – konsumentsammanslutningar, användare av offentliga tjänster, föreningar som kämpar mot utslagning eller föreningar för gemensam utbildning – i hela Europa.
Slutligen har jag några synpunkter på det rullande förenklingsprogram som är tänkt att gynna Lissabonstrategin.
Jag är förvånad över att det som sin viktigaste princip innehåller en omarbetning av regleringen av biodynamiskt jordbruk när inte ens producenterna inom denna sektor ber om det, och att så viktiga förslag som de om ställningen för försäkringskasseförbund och för Europeiska föreningen samtidigt har tagits bort från lagstiftningsprogrammet.
