# ID: svediakorp-gov466632
# author: Hans Winkler, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 477
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Att ni har underlättat för mig att göra en mycket verksam insats för bättre lagstiftning genom att jag fått förmånen att träffa talmanskonferensen och ha mycket djupgående diskussioner i den om rättsakter är utan tvekan av betydelse för den här debatten.
Jag är i alla händelser tacksam för ert tillmötesgående.
Jag vill mycket kort säga något om ett par av de frågor som har berörts i denna debatt.
Ett mycket stort antal talare hade en del att säga om kommittéförfarandet.
Vi har ett talesätt i Österrike som går ut på att man inte ska skrocka över ägg som inte har värpts än, men under det österrikiska ordförandeskapet har vi återkommit till frågan om kommittéförfarandet med stort engagemang.
Vi har redan haft två rundor med mycket ingående förhandlingar med företrädare som utsetts av parlamentet, av vilka de senaste ägde rum för några timmar sedan.
Efter ett antal år tror jag att vi nu är inne på rätt spår för att hitta en lösning som både rådet och parlamentet kan vara nöjda med.
Vad som än kommer fram innebär i vart fall en förbättring av rådande situation eftersom det säger sig självt att parlamentet kommer att ha en del att säga till om i fråga om de rättsakter som antas genom medbeslutandeförfarandet med dess samtycke och med rådets.
Vi har inte långt kvar till en lösning, och jag hoppas att vi till sist kommer att kunna klara ut det här mot slutet av den här sexmånadersperioden.
Detta kommer att bidra till att förbättra vår process för lagstiftning.
Monica Frassoni hade naturligtvis helt rätt i fråga om vad hon hade att säga om genomförandet av lagstiftningen och vikten av det.
Detta är en fråga för medlemsstaterna snarare än för rådet i sig – på vars vägnar jag naturligtvis talar – men de enskilda medlemsstaterna strävar naturligtvis i sina diskussioner med kommissionen efter att finna bättre sätt att se till att lagstiftningen tillämpas.
Även vi – och med det menar jag ” vi österrikare ” – berörs naturligtvis lika mycket av detta som varje annan medlemsstat; överträdelseförfaranden har samma inverkan på oss som på någon av dem.
Som advokat kan jag säga att varje lagstiftning naturligtvis behöver en apparat med vars hjälp den kan förverkligas; det är viktigt, och vi bemödar oss också att ta större hänsyn till kommissionen och att hitta bättre sätt att upprätthålla respekten för lagstiftningen och att tillämpa den.
Det faktum att vad jag sa om detta inte yttrades i rådets namn innebär naturligtvis inte alls att tillämpning av lagen och upprätthållande av respekten för den skulle vara mindre viktigt än själva lagstiftningsprocessen.
Frågan om lagstiftning och om översyn av redan antagna rättsakter står naturligtvis i förgrunden för rådets överväganden.
