# ID: svediakorp-gov466629
# author: Brian Crowley, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 381
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Jag skulle vilja tacka kommissionsordföranden och rådsordföranden samt våra föredragande för den stämning som de har skapat i dagens debatt.
Det finns naturligtvis problem med vårt lagstiftningsförfarande.
Det finns svårigheter som vi alla kan erkänna och som vi upplever i vårt dagliga arbete.
En av de saker som det finns ett tydligt och viktigt behov av är kodifiering och förenkling av det befintliga regelverket – gemenskapens regelverk – inte bara för att säkerställa att företag ska kunna verka på ett friare och mer riktigt sätt över hela den inre marknaden, utan också för att garantera att individer känner till var deras rättigheter skyddas, att det finns tydliga och fastställda regler som garanterar att stora företag inte kan köra över arbetstagarnas rättigheter, att konsumenter inte kan bli trampade under fötterna på grund av beslut som fattats av finansinstitut eller vad det nu kan vara.
Det är därför som vi i parlamentet under många år har försökt att genomföra denna idé om konsekvensbedömning för all lagstiftning, för att pröva den innan den blir lag, för att upptäcka hur nödvändig den är och för att fullständigt förstå vilken effekt den kommer att få när den eventuellt införlivas i lagstiftning.
Men när man ser över frågan om lagstiftning i dess helhet hittar man de största svårigheterna och de största syndarna i medlemsstaterna vad gäller införlivande av överenskommen europeisk lag.
Det är här som regeringar redan har varit företrädda under beslutsprocessen, där parlamentet och kommissionen har deltagit, men när det gäller att införliva blir det svårt på grund av en lokal inrikespolitisk dispyt eller av rädsla för ett bakslag på det politiska området.
Jag anser att det skulle vara fel av kommissionen att enbart utmåla sig själv som den förskräckliga övervakaren gentemot medlemsstaterna, eftersom det ibland sker misstag eller fel inom lagstiftningen som måste rättas till, och det krävs flexibilitet för att uppnå detta.
Min sista punkt är att när man upprättar arbetsgrupper eller expertgrupper för att skapa bättre lagstiftning är det nödvändigt att engagera aktiva politiker – inte bara teknokrater och parlamentariska föredragande, utan politikerna själva som kan förstå hur detta ska få allmänheten intresserad och stärka lagstiftningen på lokal nivå.
