# ID: svediakorp-gov466627
# author: Monica Frassoni, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 493
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar!
Först och främst vill jag säga José Manuel Barroso att vad som i dag beslutades om energi visar att där det finns en vilja finns det en väg, och därför är det vår ” vilja ” att ni ska finna en ” väg ” i ett stort antal frågor, särskilt på områdena miljö-, konsument-, hälso- och sjukvårdspolitik.
Men det säger sig självt.
Herr Winkler!
Jag noterade tyvärr att ni inte sa ett ord om frågan om genomförande av lagstiftningen, trots att det är denna fråga som berör medlemsstaterna mest av alla frågor.
Jag anser också att det skulle vara intressant att höra rådets synpunkter på möjligheten att återuppta de samtal om överenskommelsen om bättre lagstiftning som berör genomförandet av lagstiftningen, vilka tidigare har misslyckats fullständigt.
Jag döljer inte heller mina farhågor när det gäller konsekvensbedömning eftersom denna fråga börjar bli ett slags myt, en magisk formel som i sig skulle göra lagstiftning bättre genom att den utgår från vetenskapliga, objektiva källor.
Personligen är jag skeptisk på den här punkten.
Jag är faktiskt orolig för att den här frågan börjar få för stor betydelse, framför allt därför att det i en del av de förslag som ingår i betänkandena – särskilt i Arlene McCarthys men inte bara i hennes – presenteras en del byråkratiska moment som det verkligen skulle vara komplicerat att administrera, framför allt för kommissionen.
Detta växande tvivel har fått min grupp att inse vilken tur det är att vi har uppskjutit omröstningen eftersom det ger oss tillfälle att på nytt se över situationen i syfte att nå en överenskommelse.
Dessutom är de punkter som alla talar om och som har ansetts vara avgörande för en konsekvensbedömning, inbegripet administrativa kostnader, för mycket byråkrati och överdrivna kostnader för företag, antingen de är faktiska eller förmodade, i sig själva ett politiskt val.
Jag ska ge er ett exempel, herr Barroso och herr Verheugen: ett brev från Unice var allt som behövdes för att drastiskt skära ned på strategin för luftkvalitet, trots en bedömning för 2 miljoner euro som kom fram till att de kostnader som skulle beaktas inte bara vara kostnaderna för företag utan också kostnaderna för människors hälsa.
När allt kommer omkring är därför till och med konsekvensbedömningar politiska val, och följaktligen vill jag be er att inte prioritera dem så till den grad och överskatta dem så väldigt jämfört med lagstiftningens andra aspekter.
Jag vill säga ett sista ord om frågan som rör samreglering och självreglering.
Jag skulle vilja att kommissionen gör en undersökning för att avgöra hur väl dessa förfaranden har fungerat eftersom de enligt våra undersökningar inte har fungerat tillfredsställande.
Företag och bolag har själva ansett att deras förmåga att följa dessa överenskommelser om självreglering har varit ganska otillfredsställande.
