# ID: svediakorp-gov466625
# author: Maria Berger, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 554
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Fru talman, herr kommissionsordförande, herr rådsordförande!
Jag vill uttala mitt varma tack till alla föredragande och till dem som har avfattat yttranden, och inte minst för att ni har samtyckt till att vi ska ha denna gemensamma debatt om dem här i dag.
Denna gemensamma debatt gör det möjligt för oss att se alla aspekter som vi i dag måste debattera under rubrikerna ” bättre reglering ” eller ” bättre lagstiftning ”.
Jag måste erkänna att det blir svårare och svårare för mig att överblicka denna debatt.
Det finns ofta ingenting påtagligt bakom de välmenande uttryck som vi hör och som redan är välbekanta för oss.
Jag misstänker också ibland att denna debatt om bättre lagstiftning är avsedd att avleda oss från våra verkliga uppgifter som lagstiftare och tjäna som en förevändning för inaktivitet hos dem som lagstiftar för gemenskapen, eller för att bättre reglering betyder avreglering.
Hela saken har nu blivit så förbryllande att man är frestad att kräva en process för ” bättre reglering av processen för bättre reglering ” eller för att konsekvenserna av konsekvensbedömningen ska bedömas.
Jag är tacksam mot föredragandena för att de har utarbetat en del mycket exakta åtgärder, låt vara i all denna dimma, särskilt mot Monica Frassoni för hennes betänkande med konkreta förslag för förbättrad övervakning av processen för att genomföra gemenskapsrätten, för skyndsammare överträdelseförfaranden och större öppenhet för de medborgare som anför klagomål.
När allt kommer omkring är det inte acceptabelt att medborgare först anför ett klagomål eller att kommissionen inleder ett överträdelseförfarande och att de sedan ser hur förfarandena plötsligt stoppas utan att allmänheten får någon riktig information om varför detta har inträffat.
Detta försätter dem ofta i en sämre situation i ett oavslutat mål på nationell nivå, och följaktligen behövs här mer öppenhet.
Framför allt välkomnar jag de förslag som Bert Doorn har sammanställt, särskilt de som rör konsekvensbedömning.
Vi håller med honom om att även konsekvenserna av besluten i kommittéförfarandet måste bedömas, och om uppfattningen att konsekvensbedömningen måste bli underkastad oberoende granskning – det vill säga oberoende av det berörda generaldirektoratet, men inte nödvändigtvis genomförd utanför kommissionen.
Kommissionen har sitt politiska ansvar, och det ska inte krävas att den lämnar ifrån sig det.
I just det här fallet har den faktiskt heller ingen avsikt att verkligen göra det.
Vi är dock inte överens med Bert Doorn om frågan om obligatoriska konsekvensbedömningar för ändringsförslag som läggs fram i parlamentet och i rådet.
Jag tror inte att vi som lagstiftare i detta avseende bör låta oss klavbindas och tystas.
En bra konsekvensbedömning som har genomförts av kommissionen kommer också att göra det möjligt att värdera följderna av ändringsförslag, och vi har också alternativet med frivillig tillämpning av konsekvensbedömning, vilket – som vi har hört – utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd redan har använt sig av, och det är något som borde diskuteras även av de andra utskotten.
Vad som gäller för bättre lagstiftning gäller för alla andra goda avsikter och för alla andra goda saker här i livet: det tjänar inget till om man inte gör någonting åt saken i stället för att bara prata om det.
