# ID: svediakorp-gov466622
# author: Marie-Line Reynaud (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Jag vill tacka Giuseppe Gargani för hans klara och engagerade betänkande.
Jag är glad över att en stor del av mitt yttrande finns med och att detta betänkande innehåller mina två målsättningar, som för det första är att betona att förenkling är nödvändig men inte får uppnås på ett förlegat sätt, och för det andra att bekräfta parlamentets önskan att till fullo delta i förenklingsstrategin.
Vi kan bara välkomna varje initiativ som syftar till att göra lagstiftningen tydligare och mer sammanhängande.
Det är faktiskt omöjligt att fortsätta att arbeta ordentligt med ett regelverk på mer än 80 000 sidor.
Hur kan vi under dessa omständigheter tala till medborgarna om tillgänglighet och öppenhet med någon som helst trovärdighet?
Därför måste förenklingsstrategin i princip stödjas.
Det bör i det långa loppet göra det möjligt för oss att ha gemensamma och nationella standarder som är enklare att tillämpa och mindre kostnadskrävande.
Men denna förenkling innebär också en rad begränsningar, ja till och med risker, och vi måste därför vara vaksamma.
I betänkandet nämns särskilt att förenkling inte får ta sig uttryck i lägre standarder, att det finns problem i samband med tillämpningen av det interinstitutionella avtal som gäller för förfarandet för omarbetning och att det därför är nödvändigt att klargöra vilka regler som är tillämpliga för att undvika kompetenskonflikter och processuella hinder.
I detta betänkande bekräftas också tydligt parlamentets önskan att till fullo delta i förenklingsstrategin, och där läggs samma vikt vid behovet av att skydda parlamentets befogenheter som vid frågan om omarbetningen av dess arbetsordning.
Förenkling kan inte äga rum utan någon demokratisk kontroll och särskilt inte utan parlamentets kontroll.
Parlamentet måste inom ramen för förenklingen också tänka på att förbättra sina rutiner och sina interna lagstiftningsmetoder.
Denna fråga kommer att bli ämnet för ett särskilt betänkande som jag har ansvaret för att utarbeta.
Slutligen, när det gäller frågan om alternativa sätt för reglering så är jag mycket glad över att det i betänkandet krävs en strikt ram för att tillgripa samreglering och självreglering eftersom det är väsentligt att det finns garantier på detta område.
