# ID: svediakorp-gov466616
# author: Hans Winkler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,464
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Herr talman!
Det gläder mig att här i dag få tillfälle att tillsammans med er diskutera en fråga som är av stor betydelse för EU.
Jag vet från mina egna, mycket nära, kontakter med allmänheten under de senaste månaderna att frågan om ” Bättre lagstiftning ”, tillsammans med allt som förknippas med den – kanske inte som en slogan, för många av dem vet inte vad det betyder, men som en princip – är en av de frågor som de intresserar sig allra mest för.
Som ni vet har kommissionens program för 2006 titeln ” Att tillvarata hela EU: s potential ”, och det med rätta.
Rådet är övertygat om att bättre lagstiftning kommer att vara avgörande för att göra detta möjligt.
Det är vår avsikt att lagstiftningen ska stödja medborgarna snarare än hindra dem, och detsamma gäller för konsumenterna, vilket Arlene McCarthy redan sagt, men det gäller i synnerhet företagande, där alltför lite gjorts för att skapa en dynamik och kreativitet hos särskilt de små och medelstora företagen.
Europeiska rådet angav alldeles nyligen sin vilja att främja små och medelstora företag och drev på i den riktningen.
Studier har visat att den administrativa bördan för företag och allmänheten motsvarar mellan 2 och 5 procent av EU: s BNP, och därför är det vår avsikt att ge konkurrensen ett tydligt uppsving genom att utvärdera konsekvenserna av den administrativa bördan, genom att förenkla och minska den.
Termen ” bättre lagstiftning ” är en term som på senaste tiden använts ofta, och jag håller verkligen med Klaus-Heiner Lehne om att vi inte borde kasta ut barnet med badvattnet, och att denna term mycket ofta används tämligen fritt och på ett sådant sätt att den tappar sitt värde, eftersom det inte alltid är tydligt vad som menas.
Jag kan säga på rådets vägnar att parlamentets engagemang för denna fråga, som tar sig uttryck i inte mindre än fyra betänkanden i dag, verkligen ska välkomnas.
Rådets ordförandeskap fortsätter att betrakta det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, som det redan hänvisats till i dag, som ramen för vårt samarbete.
Vi avser att samarbeta med det kommande finländska ordförandeskapet, med kommissionen, och naturligtvis med parlamentet för att ytterligare utveckla dagordningen för reformen av regelverket.
Låt mig diskutera några av de områden som är betydelsefulla i detta sammanhang i större detalj.
Jag börjar med förenklingen.
Förenklingen av EU-bestämmelserna är något som har en påtaglig effekt för företagen och allmänheten, och därför kommer den att vara särskilt effektiv om den också gör att vi kan stärka vår trovärdighet.
Kommissionsledamot Günter Verheugens granskningsinitiativ och de aktuella planerna på en sektorsvis förenkling och vidare ansträngningar i fråga om en övergripande förenkling gör att vi går i rätt riktning.
Jag är också mycket imponerad av att ordföranden och vice ordföranden närvarar i kammaren i dag och av deras delaktighet i debatten, för vi måste uppmuntra till ytterligare framsteg i den här riktningen, och det är precis vad rådet och kommissionen gör genom att göra något för att föra EU närmare sina medborgare.
Som ni vet har det österrikiska ordförandeskapet i viss utsträckning antagit ” Att återigen föra EU närmare sina medborgare ” som sitt motto, och dessa initiativ, däribland de från kommissionen, utgör ett väsentligt bidrag i den vägen.
De bidrar också till att göra EU mer framgångsrikt när det gäller att nå Lissabonmålen.
Rådets ordförandeskap gläder sig över att kommissionen inte bara strävar efter att ” förenkla den befintliga lagstiftningen ” genom en allmän utrensning av regelverket, utan också planerar att där införliva resultatet av rådets ansträngningar på detta område.
Tillsammans med det finländska ordförandeskapet och kommissionen arbetar vi för att nå bättre arbetsmetoder för förenkling och för att maximera effektiviteten hos samarbetet mellan rådet, kommissionen och parlamentet.
Därför vore det också användbart om kommissionen årligen informerade rådet om sitt förenklingsprogram.
Vi föreslår också att förenklingsfrågorna införs högt upp på våra dagordningar, och att rådet och parlamentet där det är möjligt försöker att anta förenklingsfrågor vid första behandlingen.
Den administrativa bördan – som redan nämnts – på de personer som berörs är naturligtvis direkt mätbar och påverkar dem direkt.
Vi behöver instrument inom EU för att göra just det.
Sådana instrument finns; nu behöver vi bara använda dem.
Rådets ordförandeskap utarbetar för närvarande en rapport om stadgandet av kvantitativa mål på detta område.
Som min tredje punkt skulle jag vilja ta upp frågan om valet av rättsliga instrument, eftersom det, oavsett vilka ansträngningar vi gör för att förbättra lagstiftningen, finns ett antal viktiga aspekter som vi inte får förlora ur sikte, däribland subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen, samtidigt som vi måste vara noga med att se till att regelverket inte påverkas.
Det är inte mindre av EU, utan ett bättre EU vi vill ha.
Subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen utgör grundläggande riktlinjer för institutionernas åtgärder i utövandet av EU-befogenheterna, och är därför en inneboende del av bättre lagstiftning.
Subsidiariteten och proportionaliteten spelar också en central roll i valet av rättsligt instrument.
När man utför konsekvensbedömningar måste flera olika åtgärder övervägas, varav en måste vara möjligheten att agera på en lägre nivå än på EU-nivå.
Omvänt kan dock den rättsliga klarhetens intresse och den inre marknadens friktionsfria funktionssätt tjänas bättre genom förordningar än direktiv, och det har också nämnts i dag.
Det är på det hela taget avgörande att man, i varje enskilt fall, väljer det instrument som ger EU bäst möjlighet att nå förordningens syfte, och det finns därför i praktiken ett nära samband mellan konsekvensbedömningar, vilket har ett betydande värde kvalitativt sett, och den faktiska tillämpningen av subsidiariteten och proportionaliteten.
Både rådet och parlamentet är, i enlighet med det interinstitutionella avtalet, redan skyldiga att i hög grad använda sig av kommissionens konsekvensbedömningar för att fatta beslut.
Kommissionens konsekvensbedömningar kan därför också tjäna som grund för en aktiv diskussion om subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen.
Kan jag få ta detta tillfälle i akt för att upprepa att vi, för att fördjupa denna diskussion, avser att anordna en konferens om subsidiaritet i Österrike den 18 – 19 april, där vi ser fram emot värdefulla bidrag från parlamentet.
Liksom det betonats allmänt i dag måste konsekvensbedömningar utarbetas i enlighet med högsta möjliga kvalitetsstandarder och måste sedan faktiskt användas under förhandlingsprocessen.
Rådets österrikiska ordförandeskap kommer att utarbeta vad som kan kallas en handbok för ordförandena för rådets arbetsgrupper med titeln ” Hur man hanterar konsekvensbedömningar i rådet ”.
Vi vill också uppmuntra till större samarbete mellan institutionerna, särskilt när det gäller att bedöma följderna av omfattande ändringsförslag från rådet, och när det gäller att alltid hålla sig till den överenskomna metoden inom alla de tre institutionerna, och med detta i åtanke ser vi med stort intresse fram emot kommissionens översyn av konsekvensbedömningar, som ska äga rum i vår.
På det stora hela delar ordförandeskapet parlamentets åsikt att högkvalitativa konsekvensbedömningar är grundläggande beståndsdelar inom ett förbättrat regelverk.
Något annat som nämndes var delaktigheten för så kallade ” aktörer ” i samrådsprocesserna, vilket är avgörande om vi ska nå en ökad öppenhet.
De berörda parterna måste informeras fullt ut om alternativen till samrådet, deras åsikter måste beaktas när politiken utarbetas och de måste också få ordentlig feedback.
Låt mig avslutningsvis lägga till något om öppenhet.
Om allmänheten ska acceptera våra beslut är det inte bara viktigt att de lagar vi antar är förståeliga och enkla, utan också att vi blir bättre på att förklara hur dessa beslut fattades.
Beslutsfattandeprocessen måste vara så öppen som möjligt för den stora allmänheten.
Vår förbundskansler sa detta när han lade fram programmet för det österrikiska ordförandeskapet, och det är en punkt som jag betonat vid många tillfällen.
Rådets österrikiska ordförandeskap anser att det är viktigt att öppenheten blir allt större.
De första åtgärderna har vidtagits genom de resolutioner som antogs i december förra året, utifrån vilka vi nu försöker att ge detta ett praktiskt uttryck, och där det är möjligt lyfta fram andra sätt att nå ökad öppenhet.
Som jag sa inledningsvis är ” bättre lagstiftning ” ett projekt med relevans för allmänheten och som direkt berör oss alla.
Om det genomförs framgångsrikt kommer vi tillsammans att ha kunnat tillföra ett verkligt värde och återigen göra Europeiska unionens fördelar tydligare för dess medborgare.
