# ID: svediakorp-gov466613
# author: Bert Doorn (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 665
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle vilja citera en artikel från en vederhäftig nederländsk dagstidning i maj förra året, precis före folkomröstningen i Nederländerna.
Citatet inleds som följer: ” Inte Barroso, inte Blair, men van Alphen från Nederländerna, tillsammans med tusentals andra nationella civila tjänstemän, fattar de dagliga besluten i Europa ”.
Denna artikel gjorde ingenting för att bidra till en positiv grundläggande uppfattning av folkomröstningen i Nederländerna.
Ni vet att allt gick fruktansvärt fel.
Nederländerna sa nej, vilket är oroande.
Det är just dessa regler och bestämmelser som är en källa till oro och som vi borde diskutera mer i detalj i dag.
Vi måste arbeta hårt för att avskaffa den negativa bild som medborgarna har av reglerna och bestämmelserna.
Hur kan vi uppnå det?
Vi kan uppnå det genom att göra reglerna och bestämmelserna mer öppna.
Vi måste också beakta den administrativa börda som de ger upphov till.
För många företag är en tung administrativ börda en black om foten, och om det finns något som påverkar företags konkurrenskraft är det detta.
Hur når vi större öppenhet och minskar den administrativa bördan?
Vi kan till att börja med göra det genom att genomföra en faktisk konsekvensbedömning, och det är vad som fortfarande saknas för tillfället.
Vi har sett många exempel på konsekvensbedömningar, och de varierar alla i fråga om kvaliteten.
Vissa är bra, och vissa är det inte.
Om vi i parlamentet vill dra nytta av konsekvensbedömningar borde de erbjuda opartisk och välgrundad information som är lätt att förstå.
Det är vad som saknas.
Vi i parlamentet har förstahandserfarenhet av vissa konsekvensbedömningar om ändringsförslag; vi har också insett att kvaliteten varierar, och det är därför jag föreslår att en oberoende granskning ska göras.
Detta behöver inte göras av en betydelsefull myndighet.
Det kan göras av en panel med fyra experter på området för konsekvensbedömningar, som helt enkelt tittar på de konsekvensbedömningar som kommissionen genomfört och de som parlamentet genomfört, och som sedan utfärdar rekommendationer på grundval av detta.
Med andra ord finns det inget behov av en byrå eller en betydelsefull myndighet; vad vi behöver är endast en oberoende kvalitetsöversyn, som är effektiv och extern.
Om vi går över till kommittéförfarandet sades också något om detta i den artikel jag nämnde för en stund sedan.
I artikeln fanns också en annan punkt om kommittéerna, som jag inte vill undanhålla er. ” Man ser dem inte, man hör dem inte, de ungefär 450 rådgivande klubbarna i Bryssel, som ständigt fattar beslut som påverkar medborgarnas dagliga liv. ”
Det behövs större öppenhet också på det området.
När kommittéförfarandet leder till sekundärlagstiftning måste också denna lagstiftning kontrolleras.
Vi måste visa på vilka följder lagstiftning av den typen har genom en konsekvensbedömning.
Allmänheten kommer då att förstå att vi menar allvar, och att vi faktiskt vill ha denna öppenhet.
Slutligen, liksom Monica Frassoni redan påpekat, är tillämpningen oerhört viktig, och parlamentet borde fästa mycket större uppmärksamhet på det.
När ett betänkande har diskuterats i kammaren är föredragandens arbete gjort.
Jag vill föreslå att man, tre år efter det att ett betänkande antagits i kammaren, ber den berörda föredraganden att underrätta sitt utskott om situationen i fråga om tillämpningen.
Detta skulle avsevärt bidra till ett korrekt genomförande i medlemsstaterna, och också till goda kontakter med de nationella parlamenten.
Förslagen är de följande: ökad öppenhet, objektiv kontroll av konsekvensbedömningarna, gränser för kommittéförfarandet, större insyn i kommittéförfarandet, och möjligen en återkallanderätt för Europaparlamentet om så skulle behövas.
Detta är de inslag i ett interinstitutionellt avtal som jag anser behövs för att vi verkligen ska komma i gång med dessa regler och bestämmelser.
