# ID: svediakorp-gov466612
# author: Monica Frassoni (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 795
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Det gläder mig särskilt att få ta ordet i dag, inte i min vanliga egenskap som företrädare för min grupp, utan som föredragande för utskottet för rättsliga frågor, och som företrädare för en bredare majoritet.
Som föredragande skulle jag vilja föra fram ett antal budskap om detta betänkande, vars väsentliga syfte är att betona att tillämpningen av gemenskapslagstiftningen utgör en viktig del av frågan om ” bättre lagstiftning ”, vid sidan av de övriga frågor som vi ska diskutera i eftermiddag.
Tillämpningen är en viktig del av lagstiftningen, främst på grund av att situationen på EU-nivå är otillfredsställande, vilket kommissionen påpekar mycket eftertryckligt i sin rapport.
Det finns mycket allvarliga problem, främst när det gäller miljölagstiftningen såväl som lagstiftningen om den inre marknaden, och ansvaret för detta ligger framför allt hos medlemsstaterna – det är det ingen idé att förneka.
Icke-tillämpningen beror dock också på att förfarandet föreskrivs i fördragen, och därför inte är enkelt att förbättra.
Det är ett långsamt förfarande som ger utrymme för relativt otillräckliga sanktioner: när det gäller att nå en positiv lösning i fråga om medlemsstaternas tillämpning av gemenskapslagstiftningen lämnar förfarandet ofta mycket övrigt att önska och tar mycket lång tid.
Jag skulle vilja veta om ni anser att denna fråga om tillämpningen av gemenskapslagstiftningen är en prioritet för kommissionen eller inte.
Av meddelandet att döma uppfattar jag det som om detta inte är en prioritet för kommissionen, eftersom man i meddelandet, som vi vet, snarare tar upp aspekten med att avskaffa och ändra direktiv än deras korrekta tillämpning.
Jag anser att det huvudsakligen finns två tankeskolor inom kommissionen: en som säger: ” Det är bäst att undvika bekymmer med medlemsstaterna, så låt oss försöka lösa problemen tillsammans med dem ”, medan den andra skolan säger: ” Låt oss tillämpa bestämmelserna som de ser ut, inte oflexibelt, men hur som helst på ett positivt sätt, och använda förfaranden som i så hög grad som möjligt är snabba och ligger inom ramen för lagstiftningen. ”
Jag skulle vilja ge några exempel på det.
Vi anser att flera av kommissionens beslut om inledandet av vissa förfaranden, som till exempel förfarandena om genetiskt modifierade organismer i Österrike, fattades särskilt snabbt och effektivt.
Å andra sidan har vi, i fallet med Frankrike och dess oförmåga att genomföra Natura 2000-direktivet, väntat i tre år, ända sedan EG-domstolens beslut, på att kommissionen ska ingripa i enlighet med artikel 228, dvs. artikeln om böter.
På samma sätt finns det intressanta situationer som rör medborgarnas rätt till ersättning av läkemedelskostnader.
Detta är en oerhört viktig fråga för människor själva, men vi inser att den förblir olöst eftersom det är en politiskt komplicerad fråga att ta sig an.
Samtidigt har artikel 228 endast åberopats två gånger: en gång i fallet med Greklands avfallshantering, som lades ned efter mycket kort tid, och en gång i fallet med Spaniens badvatten, vilket drogs tillbaka i sista minuten på grund av en fråga som kommissionen själv erkänner är tämligen tvivelaktig ur rättslig synvinkel.
Vilket är vårt svar, eller vad föreslår vi för att lösa en situation där vi anser att kommissionen borde agera mer öppet?
För det första anser vi att det borde finnas en större kontroll och öppenhet i fråga om tillämpningen av gemenskapslagstiftningen.
Jag anser att det är viktigt att kommissionen vidarebefordrar de studier om förenlighet som den genomför om tillämpningen av lagstiftningen till oss, vilka vi tyvärr inte lyckats erhålla.
För det andra anser jag att det är oerhört viktigt att resurser överförs från alla de organ som inte längre kommer att utarbeta lagstiftning till de organ som i stället kommer att genomföra lagstiftningen.
Vi håller till exempel inte med om att en sådan överföring borde göras till de som ska genomföra konsekvensbedömningar, vilket för närvarande diskuteras i kommissionen.
För det tredje – och detta rör oss – anser vi att Europaparlamentet borde agera mycket mer specifikt på området för tillämpningen av gemenskapslagstiftningen, inte för att ändra kommissionens befogenheter – jag är medveten om att kommissionsledamöterna är mycket oroade över detta – utan, tvärtom, för att få en klarare uppfattning om vad som faktiskt sker, liksom utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och andra utskott gör.
Jag anser att policyn med att namnge och hänga ut länder med hänsyn till tillämpningen av gemenskapslagstiftningen är mycket användbar och att kommissionen kanske borde hjälpa oss att tillämpa den mer beslutsamt.
