# ID: svediakorp-gov466595
# author: Francis Wurtz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, kommissionsledamöter!
I alla strider är det tillrådligt att bedöma varje skede korrekt.
Man får varken underskatta de poäng man tagit, för då uppmuntrar man till defaitism, eller överskatta de segrar man tycks ha vunnit, för att inte bli besviken.
Var står vi i detta hänseende i fråga om utkastet till det så kallade Bolkesteindirektivet?
De poäng som motståndarna till den ursprungliga texten tog vid första behandlingen i parlamentet är obestridliga.
Avskaffandet av hänvisningen till principen om ursprungsland och anpassningen till den aktuella tillämpningen av direktivet är de mest symboliska bakslagen för det liberala Europas tuffingar.
Uteslutandet av ett antal sektorer från direktivets räckvidd och beviljandet av tillsynsbefogenheter för värdlandet, om än begränsade, villkorade och svåra att tillämpa, är också viktiga faktorer.
Slutligen gör uteslutandet av arbetsrätten att vi är tillbaka vid den nu gällande lagstiftningen.
Vi kommer att granska kommissionens nya text mycket noga.
Om kommissionen försöker att återkräva en del av den mark den tvingats ge ifrån sig, särskilt genom att bevilja sig själv alla slags automatiska tillsynsrättigheter, vore det enligt vår åsikt ett oacceptabelt krav.
Om det å andra sidan visade sig att kommissionen har införlivat parlamentets krav i sitt nya reviderade utkast till direktiv, vore det både ett uppfriskande tecken på att parlamentet blir allt viktigare inom EU: s institutionella triangel, och det vore också, vilket kanske är allra viktigast, en bekräftelse av det danande inflytandet från medborgarnas plötsliga uppdykande i EU-debatten, särskilt sedan ett visst datum, den 29 maj 2005.
Det visar bara att vår grupp inte har någon avsikt att förneka denna utveckling.
Mot denna bakgrund, lyckas det hittills uppnådda resultatet dock bromsa denna mani på konkurrens mellan arbetstagarna, som våra medborgare reser sig emot i allt större skaror?
Det är den verkliga frågan, och vårt svar är ” nej ”.
Bortsett från de nämnda undantagen stärker direktivet i sin ändrade utformning faktiskt bestämmelserna om inrättande av en form av integration som inte längre bygger på harmonisering av lagstiftningen, utan på en fri marknad.
De nuvarande omständigheterna och gemenskapsregelverkets betydelse i detta hänseende förtjänar vår förnyade uppmärksamhet, särskilt vid en tidpunkt för utvidgningen av Europeiska unionen då man ska införliva länder vars sociala standarder är attraktiva för ekonomiska och politiska ledare som är besatta av att sänka kostnader och avlägsna ” hinder för konkurrensen ” inom den ökända fria marknadsekonomi där konkurrensen är öppen och ostörd.
Hur kan vi frångå denna hämmande logik?
När tiden är inne för den stora öppna debatten om Europeiska unionens framtid är detta den centrala fråga som jag föreslår ska inleda diskussionen, särskilt inom vänsterpartierna.
