# ID: svediakorp-gov466581
# author: Bruno Gollnisch (NI ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 190
# sentences: 3
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Precis som alla år är Europaparlamentets betänkande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken i sina kommentarer en förteckning över plattityder och i sina förslag en lista över rekommendationer som ledamöter från både vänster och höger sida i parlamentet kommer att anta entusiastiskt, men som partierna de hör till är noga med att inte tillämpa när de har makten i sina egna länder.
Utöver detta hyckleri vill jag betona tre punkter som jag finner förvånande: det saknas fullständigt hänvisning till Europeiska centralbankens omotiverade räntehöjningar som bidrar till stagnationen i euroområdet, i betänkandet ser man Europeiska unionen som ett perfekt homogent område som består av länder som möter absolut identiska problem, medan situationen i praktiken har blivit extremt heterogen sedan den senaste utvidgningen, och kravet på europeisk lagstiftning som är ” kompatibel med konkurrenternas ” skulle kunna utgöra ett oacceptabelt krav på minsta gemensamma sociala och miljömässiga nämnare.
Bortsett från vår uppfattning att det var Bryssels politik som helhet som i stor utsträckning var ansvarig för våra ekonomiska svårigheter, skulle dessa tre punkter räcka för att motivera vår nejröst.
