# ID: svediakorp-gov466558
# author: Bruno Gollnisch (NI ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 201
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Motiveringen i Alain Lipietz ’ betänkande är mycket mer instruktiv än själva betänkandet, där man nöjer sig med att lovorda kommissionens ” anmärkningsvärda ” arbete när det gäller att bekämpa minsta hinder mot fri konkurrens.
I motiveringen beklagar man sig över bristen på undersökningar av de verkliga effekterna av kommissionens beslut eller över den dogmatiska tillämpningen av reglerna om statsstöd.
Man nämner att marknaden, som inom andra områden har alla förtjänster, kanske inte själv kan uppnå vissa politiska och till och med ekonomiska målsättningar.
Man påstår att avregleringen av vissa marknader har lett till att de gamla goda monopolen har ersatts av privata oligopol, och på så sätt avskaffat vinsterna utan att skapa något mervärde för konsumenterna.
Avslutningsvis betonar man kommissionens totala brist på självkritik när dess omdömeslösa beslut leder till ekonomiska katastrofer, som i Rhodiaaffären exempelvis.
Det allmänna intrycket är emellertid att Bryssels konkurrenspolitik är ett uttryck för kommissionens ultraliberala doktrin mot ” ekonomisk patriotism ”, som paradoxalt införts av en pedantisk byråkrati som hela tiden lägger sig i affärsstrategier och nationell politik.
Tillsammans med illvillig global konkurrens kommer det endast att leda till arbetslöshet.
