# ID: svediakorp-gov466526
# author: Edit Bauer (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: SK
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 305
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Den fria rörligheten för individer och tillträde till arbetsmarknader har otvivelaktigt blivit en känslig politisk fråga.
Föredraganden Csaba Őry har behandlat detta ämne på ett skickligt sätt, utan att ha förorsakat motsättningar bland medlemsstaterna.
I sitt betänkande fokuserar han på de verkliga effekterna av medborgare från de nya medlemsstaterna som ger sig in på arbetsmarknaderna i de femton gamla medlemsstaterna.
Han stöder antagandet att det inte är medlemsstaterna och deras samspel som utgör det stora problemet för europeisk konkurrenskraft, utan snarare yttre konkurrenter såsom Indien och Kina.
I betänkandet beaktas följande fakta: För det första överstiger inte antalet arbetstagare från de nya medlemsstaterna någonstans 2 procent av värdlandets befolkning, för det andra är den interna migrationen inom de gamla medlemsstaterna fyra gånger större än intern migration från de nya medlemsstaterna och för det tredje överstiger migrationen från tredjeländer avsevärt den sammanlagda interna migrationen inom EU.
Det råder inga tvivel om att det förutom de tyska, österrikiska och franska synpunkterna på övergångsperioderna finns delade meningar bland de nya medlemsstaterna.
Övergångsperioderna har nämligen efterhand blivit en känslig politisk fråga där också.
Vi antog övergångsåtgärderna under anslutningsförhandlingarna som en del av avtalet.
Allteftersom har detta emellertid blivit en känslig fråga i de gamla medlemsstaternas politik, vilka uppfattas mer och mer som diskriminerande.
Diskussioner om tjänstedirektivet har redan avslöjat absurda situationer i samband med övergångsperioder, och när det gäller direktiv 109 verkar det nu också som att en rättslig konflikt har uppstått i och med klausulen om preferensbestämmelsen.
Den oro som har förorsakats av avsaknaden av anställningstrygghet och fördomsfullhet utgör otvivelaktigt politiskt kapital som med lätthet kan användas.
I stället för att sprida denna myt som leder till politiskt dödläge borde det emellertid vara politikernas ansvar att säga sanningen.
