# ID: svediakorp-gov466516
# author: Derek Roland Clark, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 262
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det förvånar mig att det över huvud taget ska behövas ett betänkande om detta.
Jag trodde att själva poängen med EU var fri rörlighet för varor, tjänster och arbetskraft.
Vad är det vi ser?
När de nya tio medlemsstaterna anslöt sig 2004 fick de inte likvärdighet.
Endast tre medlemsstater i det tidigare EU-15 erkände deras arbetstagare utan restriktioner: Irland, Sverige och Förenade kungariket.
Detta är mycket besynnerligt med tanke på att dessa är de tre mest motsträviga medlemsstaterna i EU.
Irland förkastade Nicefördraget första gången och godkände det senare endast på grund av verkningsfullt politiskt manövrerande i en andra folkomröstning.
Det var först efter en knapp majoritet på 1 procent i landets folkomröstning som Sverige anslöt sig till EU.
Vad gäller Förenade kungariket vet ni redan allt om oss.
Ingen av er välkomnade direkt premiärminister Tony Blair i december förra året, vid slutet av vad ni alla ansåg ha varit ett uselt ordförandeskap av Förenade kungariket.
Ni hade rätt.
Ni kastade till och med ut hans sjuårsbudget – hans dyrbara räddningsförsök – med ett överväldigande resultat vid omröstningen om Bögebetänkandet.
Så nu vill jag gärna säga till er att göra som Förenade kungariket, Irland och Sverige har gjort.
Bry er inte om övergångsordningen.
Tillämpa era egna regler, öppna era gränser, ta er andel av till exempel polska arbetare – i Förenade kungariket har vi 250 000 av dem, och de är inte alla rörmokare.
