# ID: svediakorp-gov466509
# author: Csaba Őry (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 779
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – För att fortsätta tala om 2004 års utvidgning av Europeiska unionen har frågan om att öppna arbetsmarknaderna och, i anknytning till detta, den tillämpning av övergångsrestriktioner som de tolv gamla medlemsstaterna anser vara nödvändiga, följts med särskild uppmärksamhet.
Medlemsstaterna kommer – grundat på sina egna erfarenheter av arbetsmarknaden – utifrån det som föreskrivs i anslutningsfördragen att avlägsna dessa restriktioner gradvis mellan 2004 och 2011, och Europeiska kommissionen och Europaparlamentet kommer också att utvärdera situationen mot bakgrund av medlemsstaternas erfarenheter.
EU-institutionernas inställning utgör ett politiskt budskap, som huvudsakligen är menat att klargöra de alleuropeiska intressen som ligger i den mycket viktiga frågan om rörlighet för arbetstagare för de över 450 miljoner medborgarna i Europeiska unionen.
Med andra ord: vilka är Europeiska unionens intressen, som en betydelsefull aktör inom världspolitiken och världsekonomin?
Denna logik i att ha Europas intressen i åtanke var avgörande under förarbetet med betänkandet.
Den enda möjliga utgångspunkten för utvärderingen av den nuvarande situationen var analysen av de globala utmaningar som Europeiska unionen stod inför i början av 2000-talet.
I detta avseende räcker det att hänvisa till att våra ekonomiska konkurrenter i sydöstra Asien ökar takten, såväl på området för industriproduktion som på området för forskning, utveckling och innovation.
Om vi vill stärka vår konkurrenskraft för att hålla jämna steg med både Amerika och Asien måste vi finna en lösning på de strukturella spänningarna inom den europeiska ekonomin.
Lösningen är självklar: vi måste öka rörligheten inom Europeiska unionen, och vi måste med alla medel som står till buds uppmuntra skapandet av en gemensam europeisk arbetsmarknad som bör vara så flexibel som möjligt.
Det finns naturligtvis alternativa lösningar till en ökad rörlighet (vi kan också diskutera ett påskyndande av invandringen och andra liknande åtgärder), men den gemensamma nämnaren för sådana alternativ är en omedelbart högre social kostnad kombinerat med en mycket lägre grad av effektivitet.
Vägen mot en ekonomisk utveckling – i linje med Lissabonstrategin – går huvudsakligen via en ökad rörlighet och ett tillvaratagande av de arbetskraftsreserver som den overksamma befolkningen representerar.
Det här är det enda sättet att bibehålla de sociala prestationerna, som betyder så mycket för EU: s medborgare och som vi talar så mycket om.
Ett viktigt steg i processen för att öka rörligheten är att avlägsna de övergångsrestriktioner som påverkar nya medlemsstater så snart som möjligt.
Flera medlemsstater har redan gått med på att göra detta i maj 2006, och vi kan bara hoppas att andra medlemsstater kommer att följa deras exempel under de kommande åren – kanske till och med före maj 2009 –, för det är viktigt att betona att den rättsliga möjligheten för de andra medlemsstaterna att fatta samma beslut alltid finns.
Farhågorna i fråga om massmigration har visat sig vara ogrundade.
Erfarenheterna har tydligt visat att närvaron av arbetstagare från nya medlemsstater i de gamla medlemsstater som beslutat att öppna sina marknader fullt ut 2004 inte har orsakat spänningar på arbetsmarknaden eller ekonomiskt.
Tvärtom!
Både Europeiska kommissionen och en av de regeringar som påverkats – den brittiska regeringen – har gjort bedömningar som visar att en migration i begränsad utsträckning från nya medlemsstater har inneburit ekonomiska fördelar för värdländerna.
Slutsatsen är därmed tydlig: det mest gynnsamma tillvägagångssättet för Europeiska unionen och dess medlemsstater är att de regeringar som påverkas avlägsnar systemet med övergångsbestämmelser som begränsar fri tillgång till sysselsättning inom gemenskapen så snart som möjligt.
Vi lade också fram kompromissförslag tillsammans med betänkandet.
Dessa utarbetades under beaktande av särskilda, känsliga aspekter för vissa medlemsstater när det gäller den här betydelsefulla frågan, eftersom erfarenheten har visat att ett snabbt genomförande av fri rörlighet för arbetskraft inte bara stöter på hinder på grund av ekonomiska svårigheter i vissa medlemsstater utan ofta också på grund av politiska och sociopsykologiska problem eller kommunikationsproblem.
I kompromissförslagen undersöks också frågan i betraktande av alleuropeiska intressen, och man försöker beakta ambitioner och känsliga aspekter inom både nya och gamla medlemsstater.
Därför hoppas vi att betänkandet, i denna form, kommer att få ett brett stöd i parlamentets omröstning.
Tack för er uppmärksamhet!
Jag vill också tacka alla mina kolleger, de politiska grupperna och Europeiska kommissionen för deras samarbete.
Det är ingen tillfällighet att innehållet i den presentation som gavs av Vladimír Špidla besparade mig en detaljerad presentation av betänkandet.
Vi tänker i huvudsak i samma banor, och vi har samma erfarenheter.
Jag hoppas att det kommer att vara så i framtiden också.
