# ID: svediakorp-gov466501
# author: Andreas Schwab (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 410
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det gläder mig naturligtvis att kunna tala under ungefär den tidsperiod som jag ursprungligen tilldelades.
Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja inleda med ett varmt tack till föredraganden för det hårda arbete som han har lagt ned på detta ämne.
I betänkandet sägs det ytterligare en gång att Europeiska unionen företräder EU: s folk inför globaliseringen, med möjlighet att finna en rättvis kompromiss mellan ekonomiska villkor å ena sidan och sociala villkor å den andra.
Problemet är dock att detta har gått EU: s folk helt förbi.
De 20 miljonerna arbetslösa och de hundratals miljoner människor som fruktar för sina arbeten lägger skulden för dessa omständigheter snarare på Europeiska unionen än på globaliseringen.
De andra, vars arbeten skyddas av Europeiska unionen och av kommissionens och parlamentets arbete, är fullkomligt omedvetna om detta och skyller på de nationella regeringarna.
Jag vill framhålla hur mycket jag instämmer i det som Dariusz Rosati sa: det finns verkligen mycket att önska när man överväger dessa viktiga frågor, att rådet, som är det enda behöriga organet när det gäller att agera i många av dessa frågor mot bakgrund av Lissabonstrategin anstränger sig mer uppriktigt i detta ärende, och om debatten i kammaren inte skulle ha legat enbart i händerna på dess egna och kommissionens ledamöter, och medan det verkligen stämmer att kommissionen har en viktig roll att fylla när det gäller att se till att de åtgärder som redan vidtagits av rådet faktiskt genomförs av medlemsstaterna, måste vi hur som helst vara ärliga för – som vi förmodligen kommer att få se senare när vi behandlar Őrybetänkandet – att det som betyder något när allt kommer omkring är att medlemsstaterna borde hålla sig till det som de själva har beslutat om.
Det är därför som det är mycket bra att kommissionen har angett – kommissionsledamot Vladimír Špidla har faktiskt sagt detta till de tyska medierna – att det enda sättet som vi inom EU kan tillhandahålla vårt folk fler arbetstillfällen är genom att tillföra större flexibilitet till arbetsmarknaderna, och att detta medel för att skapa arbetstillfällen inte får bli en källa till oro.
Det är i själva verket detta som vi alla vill.
Jag uppmuntrar er därför med kraft att starkare betona för medlemsstaterna att de beslut som fattas av rådet åtminstone måste genomföras.
