# ID: svediakorp-gov466477
# author: Elisabeth Schroedter, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 390
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, kommissionsledamöter, mina damer och herrar!
Kommissionsledamot Günter Verheugen sa att den rätta platsen för riktlinjer för sysselsättningspolitik är i hjärtat av Lissabonstrategin, och det hade han rätt i.
De politiska riktlinjerna för sysselsättning fungerar nu inte bara som formell grund för de nationella sysselsättningsplanerna, utan deras inverkan märks också på nationella arbetsmarknaders storlek och utveckling, och det är följaktligen inte helt utan betydelse om rådet helt enkelt skulle föra bort den fjärde pelaren i EU: s sysselsättningspolitik, jämställdhet för kvinnor på arbetsmarknaden.
Kvinnor drabbas mycket hårdare av arbetslöshet än män.
Det är de som, ännu i dag, utför de flesta deltidsarbetena.
De tjänar fortfarande 15 procent mindre än män för likvärdigt arbete, och de har färre möjligheter att bli befordrade.
Det är fortfarande mycket svårare för dem att komma tillbaka in på arbetsmarknaden, särskilt där det inte finns en allmänt utbredd heldagsbarnomsorg med fri tillgänglighet.
Integrering av ett jämställdhetsperspektiv måste fortfarande backas upp av aktiva åtgärder som främjar kvinnors intressen, så jag är verkligen tacksam mot Magda Kósáné Kovács som gör det möjligt för oss att komma överens om en kompromiss, i varje fall i skälen, för att införliva mätbara indikatorer för främjandet av jämställdhet i riktlinjerna.
Jag skulle också vilja rikta er uppmärksamhet på ett andra ändringsförslag.
Vi vill att riktlinje nummer 22 stryks.
Vi anser att löner bör fastställas av de parter som undertecknat ett kollektivavtal, och att löner måste hållas utanför politiska resolutioner.
Jag kan bara, med stor oro, notera att det verkar finnas en tyst överenskommelse i denna kammare mellan de två huvudgrupperna i syfte att man i framtida regeringspolitiska beslut, i form av nationella sysselsättningsplaner, borde se till att övergripande lönetrender anpassas till produktivitetshöjningen i den ekonomiska cykeln.
Jag trodde att planekonomi, som var så välbekant för oss i f.d.
Östtyskland, hade bannlysts från Europa en gång för alla, till dess att jag insåg att det i riktlinjerna bestäms vilket stöd som Europeiska socialfonden ska ge.
Det skulle vara inkonsekvent av ESF att fastställa löner; det är något som industrins två parter är fullständigt kapabla att göra, och det borde lämnas åt dem.
