# ID: svediakorp-gov466475
# author: Udo Bullmann, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 653
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, kommissionsledamot Verheugen, kommissionsledamot Almunia, kommissionsledamot Špidla, mina damer och herrar!
Vi instämmer alla i att EU: s inre marknad förser oss med stora möjligheter, en stor möjlighet för oss med våra 450 miljoner invånare, eller däromkring, att finna vår väg genom globaliseringen, en väg som måste markeras av ekonomiskt välstånd och sunda finanser, samtidigt som den skapar faktiska resultat för vanliga människor.
Det som vi måste diskutera – och denna debatt är grundläggande för vår diskussion – är om vi har utrustat oss med alla de redskap som vi kommer att behöva på denna färd, och om vi använder våra befintliga redskap på rätt sätt för att ge den inre marknaden rätt förutsättningar och påverka den ekonomiska utvecklingens processer på lång sikt.
Låt mig göra två iakttagelser som sträcker sig utanför dagens debatt och dessa betänkanden.
Vi kommer inte att uppnå vårt syfte om vi inte lyckas – och detta snart – att ställa Europeiska unionen på en oberoende och ansvarig ekonomisk grund, inte heller kommer vi att lyckas om vi inte kan tala om tabubelagda ämnen, däribland behovet av en skattepolitik inom vår europeiska union.
Anledningen till att jag säger detta är att det inte längre går att rättfärdiga några tabun, inte med den ekonomiska situation som vi befinner oss i.
Alla som för in friska fläktar i denna debatt har mitt stöd, för om vi betraktar den ekonomiska situationen har vi helt enkelt inte råd att fortsätta låta debatterna vara rituella och stänga ute de friska fläktarna från denna kammare och från våra debatter.
Under 2005 sackade vår ekonomiska utveckling efter i jämförelse med 2004, vår arbetslöshetsgrad ligger fortfarande alarmerande högt på omkring nio procent och särskilt långtidsarbetslösheten stiger igen.
Det gläder mig mycket att höra kommissionsledamot Joaquín Almunia säga att det finns tecken på att den ekonomiska utvecklingen rör sig i rätt riktning – och han har mitt stöd för att säga det – men jag måste tala om för honom att det inte finns någon garanti för att Europeiska unionen lyckas understödja sin egen återhämtning.
Det är därför som vi behöver tala om det som måste föras upp på dagordningen.
När ska vi inom Europeiska unionen slutligen införa en gemensam investeringspolitik?
Detta är vår mest brådskande uppgift.
När ska vi börja investera, som en gemenskap, i forskning och utveckling?
Under de senaste tio åren har vi lyckats öka investeringarna från 1,8 till 1,9 procent.
När ska vi inleda bättre och långsiktiga investeringar i utbildning, utan en samordnad strategi i medlemsstaterna?
När ska vi börja utnyttja den stora potential som energieffektiviteten utgör?
Det är där som lösningen till nästa tekniska revolution finns, så låt oss börja jobba!
Var inom detta område investerar medlemsstaterna pengar?
Varifrån vägleds den europaomfattande diskussionen om detta?
Ta transportsektorn till exempel, det känns ibland som om vi egentligen borde omarbeta Delors vitbok med tanke på den stora bristen på införlivande på detta område, och om vi skulle ta itu med den och investera mer skulle vi kunna göra framsteg.
Barnomsorg är en av hjärtefrågorna.
Om vi investerar mer i barnomsorg får vi högre födelsetal, och vi får in fler människor – i synnerhet kvinnor – på arbetsplatserna, så pass mycket visar statistiken.
Vi stöder alla som vill göra förbättringar på detta område.
Jag uppmanar er, en gång för alla, att skapa en ordentlig institutionell grund för samarbete med parlamentet, och sedan behöver vi inte längre – och jag tackar José Manuel García-Margallo för att han påpekar detta – lägga vår tid på att enbart skriva initiativbetänkanden, utan diskussionerna i parlamentet kommer att äga rum på en annorlunda och stabil grund.
