# ID: svediakorp-gov466472
# author: Magda Kósáné Kovács (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 646
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Europeiska medborgare tycker inte om att de politiska kodorden används av experter.
Tyvärr börjar också ” Lissabonprocessen ” att bli ett kodord, även om den utgör vår gemensamma framtid.
Om unionens medlemsstater är konkurrenskraftiga kommer vi att få fler och bättre arbetstillfällen.
Om fler människor hittar arbete kommer fattigdomen att minska.
Detta skulle också ge mer anslag till att reformera de sociala systemen och göra det möjligt för oss att bevara vår natur till våra barnbarn.
Jag skulle starkt vilja betona att arbete som inte åtföljs av och grundas på social trygghet inte kan åstadkomma betydande ekonomiska resultat.
Och om detta stämmer, vilket det gör, då kan vi välkomna rådets och kommissionens beslut att medlemsstaterna borde bedöma genomförandet av direktiven om sysselsättning och ekonomisk utveckling i integrerade direktiv, genom att utvärdera de två frågorna tillsammans.
Vi märker att bilden har blivit rikare, särskilt eftersom Europeiska kommissionen nu har bedömt de 25 medlemsstaternas handlingsplaner.
Utskottet för sysselsättning och sociala frågor har på grundval av de interinstitutionella avtalen erkänt och godkänt att parlamentet inte ska ändra riktlinjerna årligen – och jag anser att detta också kommer att tjäna medlemsstaternas intressen – och parlamentet kommer enbart att ändra dem om det uppstår problem på Europeiska unionens arbetsmarknad.
Samtidigt anser vi, när det gäller specificeringen av politiska mål – som återfinns i ingressen – att det är viktigt att införliva den lärdom som vi dragit av den första rapporten, som utarbetades av de tio nya medlemsstaterna som anslöt sig till Europeiska unionen, i det parlamentariska dokumentet.
Utskottet enades, nästan enhälligt, om att parlamentet borde delta mer aktivt när det gäller att kontrollera att riktlinjerna genomförs.
Vi kommer därför att kontakta den behöriga tjänstemannen inom kommissionen.
Jag önskade komplettera kommissionens presentation av de tre viktiga principfrågorna med mitt betänkande.
Mina kolleger, utskottets medlemmar, har i hög grad bidragit till att se till att dessa läggs fram på ett tydligt och heltäckande sätt.
Främst uppmärksammar vi uttryckligen de förbättrade möjligheterna på arbetsmarknaden för socialgrupper med olika brister.
Och, som kommissionsledamoten nämnde, är detta också en förutsättning för ytterligare ekonomisk tillväxt.
En enorm reserv för att öka arbetskraftsresurserna ska i första hand öka kvinnornas sysselsättningsgrad, för det andra upprätthålla den åldrande eller åldrade arbetsstyrkan på arbetsmarknaden eller uppmuntra dem att återvända, och för det tredje hjälpa ungdomar att finna arbete och komma in på arbetsmarknaden.
Vi anser emellertid att det är minst lika viktigt att avskaffa de nackdelar som i dag håller en del av människorna utanför arbetsmarknaden.
Vi uppmärksammar också missförhållandet att arbetstagare som kommer från tredjeländer kan befinna sig i en mer fördelaktig ställning på den europeiska arbetsmarknaden än medborgare från nya medlemsstater.
Vi kommer att få möjlighet att diskutera detta problem i samband med Őrybetänkandet, men jag skulle redan vilja säga, på grundval av de nyheter som vi nyligen fick, att vi välkomnar Nederländerna i ” de sex ländernas klubb ” (som det sjunde landet, från och med 2007).
Och slutligen, för det tredje, anser vi inte heller att det är möjligt att tillhandahålla lämpliga anslag till medlemsstater för de uppgifter som är fastställda som grundläggande mål i de integrerade riktlinjerna utan en långsiktig budgetplan.
Det är populärt med artighetsfraser här, men detta är inte artighet eller vanans makt: jag skulle uppriktigt vilja tacka mina kolleger – oavsett deras politiska tillhörighet – och företrädarna för de olika politiska grupperna för deras hjälp och bidrag, samt framföra ett särskilt tack till Ana Mato Adrover, medföredragande av betänkandet.
Det finns hopp om att uttrycket ” enighet genom mångfald ” inte bara blir en slogan, utan också en möjlighet.
