# ID: svediakorp-gov466470
# author: Joaquín Almunia, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag instämmer i den bedömning som vice ordförande Günter Verheugen just gjorde om det sätt som vi genomför den reviderade Lissabonstrategin på, en revision som vi genomförde förra året.
När jag läser José Manuel García-Margallos betänkande om Europas ekonomi och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken noterar jag en betydelsefull samstämmighet, och vi noterade denna samstämmighet också inom kommissionen vid det senaste Europeiska rådet, med samma syfte och samma förfarande för att nå dem.
Jag menar att denna grundläggande enighet mellan de tre EU-institutionerna är avgörande för förfarandets trovärdighet, för att alla ekonomiska och samhälleliga aktörer ska godta strategins mål, inte bara europeiska och nationella institutioner, och den utgör ett av villkoren – som jag anser vara nödvändigt – för att nå större tillväxt och en högre sysselsättningsgrad inom Europeiska unionen.
När det gäller makroekonomiska frågor skulle jag vilja hänvisa till tre punkter.
För det första är det, såsom vi har sagt många gånger, och jag anser att vi instämmer i parlamentets yttrande, tydligt att det var viktigt att nå större synkronisering bland målen i Lissabonstrategin för att skapa mer tillväxt och sysselsättning, och vid tillämpningen av stabilitets- och tillväxtpakten.
Under det senaste året har detta uppnåtts.
Det finns mer samordning och en bättre förbindelse mellan dem, och jag anser att vi når mycket positiva resultat i praktiken.
EU: s ekonomi gör fler framsteg mot finanspolitisk konsolidering i dag än för ett år sedan, vilket är ett av de nödvändiga villkoren för en mer solid tillväxt och en tillväxt som kan skapa sysselsättning.
De ekonomiska aktörernas tilltro ökar, verksamhetsresultaten visar att 2006 kommer att ge bättre resultat än 2005 och de framtidsperspektiv som uppenbarar sig är också positiva.
För det andra instämmer jag helt och hållet i det som sägs i José Manuel García-Margallos betänkande om vikten av att rikta mer uppmärksamhet mot de offentliga finansernas hållbarhet, och i synnerhet när det gäller hur vi ska ta itu med följderna av en åldrande befolkning.
För några veckor sedan offentliggjorde kommissionen och Kommittén för ekonomisk politik, där alla medlemsstater ingår, en rapport om de ekonomiska och budgetära följderna av en åldrande befolkning.
Följderna är betydande, men i rapporten noterar man också att, genom att agera i tid och genomföra reformer, liknande de som ingår i många nationella program om Lissabonstrategin eller sådana som olika medlemsstater främjar med hjälp av initiativ, i synnerhet kommissionsledamot Vladimír Špidlas initiativ på det demografiska området, kan man se resultat, och det finns EU-länder som befinner sig i en bättre ställning i dag än för fem år sedan när det gäller att ta itu med följderna av den åldrande befolkningen.
I oktober kommer kommissionen att offentliggöra en rapport om detta ärende, som jag hoppas att också parlamentet kommer att diskutera och övervaka.
En sista punkt: jag gläder mig mycket över den allmänna analysen av den europeiska ekonomin och Lissabonstrategins roll samt de olika instrument som ingår i riktlinjerna för den allmänna ekonomiska politiken för ekonomin i EU-25, och att García-Margallo i sitt betänkande gör en särskild hänvisning till de utmaningar och behov som finns i euroområdet, där de tolv länder som delar den gemensamma valutan, euron, behöver mekanismer för att samordna och särskild uppmärksamhet för att uppnå bästa möjliga resultat från den ekonomiska och monetära unionen.
Vi skulle vilja tacka José Manuel García-Margallo för att ha påpekat detta i sitt betänkande.
